Fru talman! Det är väldigt tacksamt med stora ord i talarstolen kring vad nedskärningarna innebär. Vi är medvetna om att det får konsekvenser när man inte kan ha lika expansiva budgetar som under den tacksamma tid då de rödgröna fick sitta i regering. Det är klart att det hade varit önskvärt att kunna fortsätta alla de satsningar som löpte ut vid det här tillfället. Man får vara tacksam för att det fanns pengar i den statliga plånboken då att lägga på att sköta den skyddade naturen.

Även nu finns det pengar. Det finns nästan 3 miljarder totalt i detta syfte, för att genomföra olika åtgärder för skydd av vår värdefulla natur. Påståendet om slakt tycker jag inte hänger ihop med verkligheten. Det är inte någon slakt. Det var ansvarsfulla neddragningar för förra året, och detta år är det i stället en utökning. Detta sker i en tid av finansiellt allvar och ekonomisk kris där vi behöver ta ansvar för att det inte fortskrider och vi hamnar i en ännu tuffare situation. Det är viktigt att resonera långsiktigt även när det kommer till miljöinsatser.

Om man vill veta vad regeringen anser att myndigheterna ska prioritera kan jag säga att vi är väldigt tydliga i vår dialog med myndigheterna med att det först och främst är de oersättliga naturvärdena som ska värnas. Naturvärdena som vi inte kan ersätta och artdöden som går inte att spola tillbaka - det är där vi allra främst behöver prioritera våra insatser.

Det är naturligtvis väldigt bra om vi också kan ha toapapper vid fjällstugorna och se till att vi kan tillgodose alla de delar av att ta del av naturen som man önskar att vi ska ha i Sverige, men inte varje år och inte lika mycket varje år, utan lite mindre vissa år då det är ett tufft läge. Det tror jag faktiskt att det svenska folket har ganska stor respekt för och insikt kring, även om det är många som berörs och som uttrycker sin ilska i artiklar, liksom oppositionen här framför detta i arga och hårda tongångar.

Vi vill alla värna naturen - regeringen ävenså.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.