Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar! Ministern indikerar att det tidigare biståndet har varit ineffektivt och inte fungerat. Det är ju inte sant. Sveriges bistånd har fått oerhört höga betyg i internationella jämförelser och hamnat på topp, så att säga.

Det är bra att man stöder FN:s barnfond, men det betyder inte att man ska skära ned på stöd till andra viktiga områden, till exempel Afghanistan och till UNRWA i Gaza, eftersom det drabbar de allra mest utsatta barnen hårt. Det är klart att pengarna ska nå fram.

Vi vet i dag att det är UNRWA som ser till att pengarna når fram i Gaza. Det säger alla stora internationella biståndsorganisationer. De är beroende av UNRWA för att få ut stödet. Det är UNRWA som på marken ser till att biståndet når ut. Detta är också något som flera länder har sett och som EU:s utrikesminister, höge representanten Josep Borrell, också understrukit: Stoppa inte biståndet till UNRWA. Också FN:s generalsekreterare uppmanar världens länder att inte stoppa detta bistånd, för det drabbar befolkningen i Palestina oerhört hårt.

Självklart ska man utreda anklagelserna, men man kan inte straffa hela organisationen med tusentals anställda. Framför allt kan man inte straffa hela den palestinska befolkningen och riskera att 2,2 miljoner människor hamnar i svält, något som naturligtvis drabbar barnen särskilt hårt.

Sverige måste göra rätt här och se till att återupprätta stödet till UNRWA. Vi måste jobba för ett eldupphör. Vi måste fortsätta att stödja barn världen över. Det är helt enkelt nödvändigt eftersom situationen när det gäller barn ser fruktansvärd ut. Vi måste göra en ordentlig konsekvensanalys utifrån barnkonventionen när det gäller den nya reformagendan för biståndet.