Fru talman! Än en gång tack till Kadir Kasirga för möjligheten att diskutera de här oerhört viktiga frågorna i dag!

Jag vill börja med att säga att jag känner utomordentligt stor respekt för det engagemang som Kadir Kasirga har för de boende i Hässelby. Jag tycker att det är oerhört respektingivande med riksdagsledamöter som står upp för medborgare och står upp för medborgare i sin egen valkrets och ser till att deras erfarenheter får en plats också i den här kammaren och påverkar hur politiken utformas framöver. I det avseendet förtjänar Kadir Kasirga onekligen sitt höga anseende.

Jag är kanske inte fullt lika imponerad när vi sedan tippar över i en mer traditionell partipolitisk debatt, för då känner jag att vi kanske har lättat lite från den verklighet som brottsoffren i Hässelby har fått erfara.

Faktum är att brottsofferskyddet i Sverige är alldeles för bristfälligt. Faktum är att åtta år med socialdemokratiska regeringar inte innebar någon förstärkning av brottsofferskyddet, som verkligen hade behövt vara på plats när sprängdådet i Hässelby skedde.

Nu när jag har fullt ansvar för de här frågorna gör jag allt jag kan för att rätta till det här och säkerställa att de bristerna undanröjs genom en rad olika åtgärder som handlar om det samlade ansvaret för brottsoffer så att man inte behöver sköta allting på egen hand. Det handlar om rätten till skadestånd, om möjligheten att få ut det inom ramen för sitt brottmål och om att slippa behöva driva in sitt skadestånd från gärningsmannen.

Jag gör också allt jag kan för att reducera tillgången till sprängmedel, ett brottsförebyggande arbete som kan förhindra och förebygga den här typen av dåd i första läget.

I mars månad kommer förslaget om visitationszoner till kammaren. Jag hoppas att Socialdemokraterna då är med på ett mycket kraftfullt verktyg för att kunna komma åt vapnen och sprängmedlen på ett helt annat sätt än i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.