Fru talman! Än en gång tack till Kadir Kasirga för möjligheten att få diskutera de här oerhört viktiga frågorna i dag!

De boende i det här radhusområdet i Hässelby som drabbades av det förfärliga sprängdådet är dessvärre inte ensamma i sin situation. Alltför många människor i olika delar av vårt land har fått dela upplevelsen och bära de yttersta konsekvenserna av en grov organiserad brottslighet med en systemhotande kraft och ett våldskapital som brottsligheten uppenbarligen är beredd att använda med en allt större likgiltighet inför konsekvenserna för oskyldiga. Allt detta har ytterst drabbat enskilda människor av kött och blod. I värsta fall har de fått sätta livet till.

Det här är en utveckling som har fått pågå alldeles för länge. Det grova skjutvapenvåldet har tredubblats över tio års tid. Man kan säga att det bristfälliga skydd för brottsoffer som flera av de personer i Hässelby som Kadir Kasirga nämner nu har fått erfara är ett resultat av att vi som samhälle inte har tagit de här frågorna på tillräckligt stort allvar.

En mycket central fråga för regeringen, som uttrycktes första dagen när statsminister Ulf Kristersson stod här i riksdagens talarstol och i sin regeringsförklaring redogjorde för regeringens prioriteringar, är att sätta brottsoffren i centrum, inte bara som retorik utan genom att också i praktiken stärka det skydd som Hässelbysituationen bekräftar har oerhört stora revor.

Det är därför vi i ljuset av deras erfarenheter gör en lång rad saker, som naturligtvis borde ha gjorts mycket tidigare. Det handlar om att till exempel säkerställa att det finns en samlad aktör. De boende har upplevt att det har varit försäkringsbolag, kommun, räddningstjänst, civilsamhälle och polis. Men vem har erbjudit det samlade stödet? Till vem ska man lyfta luren för att reda ut frågorna på ett samlat sätt? En speciell situation just i Hässelby var att det inte var ett flerbostadshus som drabbades. I ett flerbostadshus finns det ofta en bostadsrättsförening eller en hyresvärd som tar hand om alla frågorna. Nu fick alla enskilda människor själva ta tag i sin situation.

Nu har vi gett uppdraget till Brottsoffermyndigheten att peka ut vilken aktör som ska ge det samlade stödet. Vi har noterat de problem som man har pekat på i Hässelby när det gäller värderingen av olika insatser som görs från försäkringsbolagens sida. Det är fråga om värderingsprinciper som är tänkta för helt andra situationer än när helt oskyldiga brottsoffer får sina hem sprängda i luften. Därför har jag också kallat till mig försäkringsbolagen, träffat dem och pratat om frågorna.

Vi har noterat de problem som har funnits när det gäller att driva sin skadeståndsfråga som i det konkreta fallet avskiljs från brottmålet. Vi lyfter upp de frågorna i ett särskilt spår. Allt detta är utomordentligt viktigt.

Låt mig få bredda detta och säga att det är oerhört viktigt att vi går på sprängmedlen. Från den 1 januari gäller dubbla straff för dem som hanterar vapen eller explosiva varor på ett olagligt sätt. Vi har infört preventiva tvångsmedel som gör att polisen kan avlyssna de kriminella nätverken för att förebygga och förhindra den typen av sprängningar som skedde i Hässelby. Vi har gett elva myndigheter i uppdrag att identifiera sårbarheter och reducera dem. Ett nationellt tillståndsregister för sprängmedel som alla har talat om i flera decennier blir nu äntligen av och ska komma på plats i sommar. Avslutningsvis kan jag säga att i mars kommer förslaget om visitationszoner, som kommer att ge polisen möjlighet att eftersöka sprängmedel och vapen på ett annat sätt. Jag hoppas att Socialdemokraterna kommer att rösta för detta.