Herr talman! Jag tackar för ett mycket bra inlägg, som belyser vikten av att unga kommer i sitt första jobb. Det kanske inte alltid blir deras bästa jobb. Själv började jag arbeta som 14-åring, och nu står jag här. Så kan det gå. Jag gick i skolan också, vill jag understryka.

Det stora problemet i dag är dock att unga människor inte klarar grundskolan och inte kommer in på gymnasiet. Vi måste prata om det när vi pratar om arbetsmarknadspolitiken. På arbetsförmedlingar från Skellefteå till Malmö möter jag människor som berättar att arbetslösheten bland unga som tagit en gymnasieexamen, som har en studentmössa i garderoben, är ytterst begränsad. Det är snarare så att man då har många olika arbeten att välja på.

Om man tillhör gruppen unga personer, inte sällan utsatta killar, som av olika skäl har lockats av falska profeter och inte förstått vikten av att läsa böcker och göra matteläxan, kanske glidit iväg i ett missbruk av dataspel eller annat spel och har bristfälliga kunskaper i att läsa, räkna och skriva när man går ut nian, är det väldigt svårt. 140 000 unga har hamnat i gruppen som varken arbetar eller går en utbildning. Det är jättemånga människor!

Det vore mindre allvarligt om de ändå vandrade i skogen, plockade bär och svamp eller satt på biblioteket och läste. Men det värsta är att många av dessa unga personer är eller riskerar att bli offer för grov organiserad brottslighet så att de inte bara skadar sig själva utan även samhället. Man börjar inte jobba. Man deltar inte i det uppdrag vi har att tillsammans jobba och utveckla oss efter ambitionsnivå och förmåga under vår vandring här på jorden.

Ungdomsarbetslösheten är stort problem, men det börjar i allt väsentligt i skolan.

Vi har en svår situation, som jag tyvärr har ärvt i min ställning som ansvarigt statsråd. Men i de fall det inte har gått bra i skolan har vi ändå garantier inom Arbetsförmedlingen för att hjälpa unga. Där bedrivs en ständig verksamhet med att använda de åtgärder som finns, och denna kommer också unga till godo. Ofta handlar det om att ta sig samman och lite senare i livet, om det tidigare var stökigt eller fanns annat som lockade, ta sig till komvux eller en folkhögskola för att nå den grundläggande kompetens som är så viktig och som man själv ändå har ett ansvar för.

Människor har ju ett personligt ansvar för sin frihet. Den tanken uppfattar jag att Centerpartiet delar. Det är ingenting som vi i den här kammaren kan besluta om. Man måste ta ett personligt ansvar, i det här fallet att gå en ny utbildning.

Det är därför jag pratar så mycket om skolan. Vi kan inte lösa ungdomsarbetslösheten om vi inte adresserar problemen i den svenska skolan. Sedan finns det garantisystem för ungdomar, som Arbetsförmedlingen ansvarar för. Inte sällan gör också många svenska kommuner stora insatser för att få in unga människor i ett arbetsliv som de kanske aldrig har börjat i.