Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, och jag tackar Teresa Carvalho för en bra interpellation.

Detta är en viktig fråga. Johan Pehrson brukar ofta säga att vi ska hushålla med våra skattemedel och resurser på ett effektivt sätt. Jag instämmer i den uppfattningen, att vi ska hushålla effektivt med våra resurser. Varenda krona ska användas till rätt ändamål.

De subventionerade anställningarna kostar 18 miljarder kronor varje år, och de berör cirka 150 000 människor. Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att de subventionerade anställningarna finns och att de är en viktig åtgärd. Det finns nämligen väldigt många olika målgrupper, och människor har olika förutsättningar. Därför är det viktigt att det finns olika typer av statliga stimulanser och åtgärder för att hjälpa de människor som behöver stöd för att etablera sig på arbetsmarknaden.

Riksrevisionens rapport är ganska allvarlig och väldigt hård i sin kritik. Bland annat lyfter man fram att utformningen av stöden också kan underlätta missbruk, vilket Teresa Carvalho tog upp, och att framför allt delar av kontrollen är ineffektiva. Det finns också kritik mot riskerna med insatsernas utformning - bland annat skenanställningar och dåliga arbetsvillkor - och att insatserna också går till personer som inte har rätt till dessa anställningar.

Riksrevisionen lyfter särskilt fram nystartsjobben som vi diskuterar och som infördes av alliansregeringen - Johan Pehrsons vänner - i tron att ju mer pengar som pumpas ut till företag, desto fler kommer att få sysselsättning och arbete. Det som man då missade var att det blev som en rättighetsbaserad åtgärd som skulle gå till alla som uppfyller villkoren, vilket innebar att pengarna pumpades ut utan någon som helst kontroll. Detta lyfts fram ganska tydligt i Riksrevisionens rapport, där man menar att nystartsjobben är riskfyllda eftersom ersättningen är hög och kontrollerna är färre än för andra stöd.

Då kan det diskuteras varför man kontrollerar företag mindre än individen i detta fall.

Sedan kan man också konstatera att eftersom detta är en rättighetsbaserad åtgärd - alla som uppfyller villkoren får nystartsjobb - tar den resurser från andra åtgärder. Regeringen har lagt medel för arbetsmarknadspolitiska insatser och åtgärder på nystartsjobben. Det innebär att nu, när man inte får ut så många människor i nystartsjobben, lämnas pengarna tillbaka. Det vore intressant om statsrådet kunde säga någonting om denna ineffektivitet.

Regeringen har nu satsat helhjärtat på att nystartsjobben ska leda till att fler får jobb. Man tog bland annat bort extratjänster för att man tyckte att det var ineffektivt. Men extratjänsterna gick ju till målgrupper som behövde dem för att kunna komma ut i arbete.

I det här fallet kan man se att Arbetsförmedlingen i och med de minskade resurserna och anslagen har en minskad anvisningskapacitet. De klarar inte av att få ut alla människor i nystartsjobb, och det gäller inte minst i den ekonomiska krisen. Det måste ju finnas företag som tar emot människor.

Det vore intressant om statsrådet kunde säga någonting om omfördelningen av medel som går till nystartsjobben. Kommer vi att kunna se någon typ av förändring när det gäller nystartsjobben utifrån aspekten en rättighetsbaserad åtgärd? Det gäller inte minst de medel som finns avsatta för nystartsjobben. Kommer statsrådet att se över dessa resurser?