Herr talman! Jag vill rikta min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer. Den avser villkorlig frigivning.

I Tidöavtalet står det att de vill begränsa och i princip utesluta villkorlig frigivning som huvudregel. Samtidigt pågår nu utredningar om hur man ska kunna arbeta mer brottsförebyggande. Jag undrar om inte detta blir lite kontraproduktivt, om man ser det i sitt sammanhang.

Jag har erfarenhet av att arbeta som övervakare. En trigger för att sköta sig inom kriminalvården, delta i behandlingsprogram, förbereda sig för frigivningen och inte återfalla i brott var just möjligheten att få förmånen villkorlig frigivning.