Herr talman! Vi bär landet genom krisen, säger ministern. Jag skulle säga att det är vanligt folk som bär landet genom krisen och får ta de största smällarna.

Om jag får ta upp tråden och prata om det brottsförebyggande och det främjande arbetet undrar jag varför det är viktigt att spara på just landets kommuner.

Det har varit mycket prat om verkligheten, och jag undrar i vilken verklighet regeringen befinner sig i Rosenbad. Jag tror inte att det är den verklighet jag befinner mig i när jag besöker skolor i Huddinge och pratar med idrottsledare, fritidsledare och andra. DN skriver om detta. Där kan vi läsa att ungdomarna i dag väljer att delta i verksamheten innan basketträningen börjar, för de har inte längre råd att betala medlemsavgift i föreningen. Men innan basketträningen börjar kan de vara med och leka. Så ser det ut i Sverige i dag. Det är verkligheten.

Då får jag ställa en fråga till ministern. Tror hon att gängen får det lättare eller svårare att rekrytera barn och unga i en miljö där landets idrottsföreningar, kulturutövare, fritidsgårdar, skolor, välfärdsinstitutioner och statliga kulturinstitutioner får spara pengar? Resultatet av ett år med SD-moderatledd regeringspolitik är ju att fyra av fem institutioner måste spara. Nationalmuseum stänger på tisdagar. Taket rasar in på Naturhistoriska - bristande underhåll, men detta skedde under regeringens ansvar, så detta får vi sätta på kontot med framgångar. Landets kommuner blir i dag också tvungna att dra ned på kultur- och fritidsverksamheter.

Att ministern tar upp det brottsförebyggande i en verklighet där så många gör alltmer för mindre pengar får mig att tycka att skämskudden ska fram. Vi skulle vilja ha en regering som agerar och inte bara följer utvecklingen och lovar att det kanske kommer ett fritidskort någon gång i en framtid. Vi kräver ett agerande nu.

(Applåder)