Herr talman! Min fråga till Mikael Dahlqvist var om han tror att det över huvud taget är möjligt att driva apotek i ett läge där regionen stänger hälsocentralen.

Sedan delar jag Mikael Dahlqvists bild, och den är allvarlig. Den TLV-rapport som kom under förra året visar att 11 procent av samtliga apotek i landet - glesbygdsapotek är inte särskilt utpekade, men där finns också ett antal sådana - är hotade. Detta beror på att handelsmarginalerna har blivit betydligt mindre och ett antal andra saker. Det är ett allvarligt problem som jag utgår från att regeringen kommer att hantera.

Här sprids dock en bild av att förut, när vi hade monopolet, fanns det apotek runt om i hela Sverige, men när vi fick omregleringen och öppnade för andra aktörer blev det plötsligt sämre och man började lägga ned. Det är ju inte sant. Vi har ett stort antal ställen där det har funnits ett apotek och där det fortfarande finns ett apotek. Sedan finns det mindre orter som har fått nyetableringar av apotek, och så finns det som sagt några få där man har stängt. Men där har det oftast varit kopplat till att hälsocentralerna har lagts ned.

Det finns ett antal åtgärder man kan vidta för att åstadkomma förbättring. Men kom inte med bilden att det är på grund av att vi avskaffade monopolet som det lades ned apotek på den svenska glesbygden! Under 90-talet och 00-talet var det ett antal apotek på svenska småorter som lades ned trots att vi hade ett monopol. Sedan har situationen för de allra flesta blivit väldigt mycket bättre, inte minst öppettiderna. Där är det en ganska dramatisk skillnad i dag för de människor som bor på småorter i förhållande till hur det var på monopoltiden.

Jag känner mig helt förvissad om detta: Går vi ut på gatorna, oavsett om det är hemma i Hedesunda eller i Stockholm, och frågar människor om de vill ha tillbaka monopolet och att staten ska äga alla apotek kommer svaret att vara: Nej, vi vill inte tillbaka till den tiden. Det är mycket bättre nu.