Fru talman! Det migrationspolitiska paradigmskiftet innehåller både stora, övergripande förändringar och mindre regeländringar av mer teknisk natur. Det är regeländringar som kanske ensamma inte får enormt genomslag men som tillsammans kommer att forma ett mer restriktivt och modernt regelverk. Denna proposition är ett typexempel på det senare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Förslagen handlar alltså om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen. Det är ärenden där Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet förordar att en persons uppehållstillstånd ska återkallas eller inte beviljas eller att ett par andra åtgärder ska kunna sättas in.

Det samarbetspartierna gör i dag är att vi ger Säkerhetspolisen och Migrationsverket nya verktyg för att hantera den här typen av hot. Dels ser vi till att sådana utlänningar inte kan beviljas främlingspass, alltså en resehandling som hjälper dessa personer att resa internationellt, dels kommer redan utfärdade sådana främlingspass att kunna återkallas och dels utvidgas grunderna för när ett uppehållstillstånd eller en passhandling kan återkallas till att även omfatta personer som bedriver statsstyrt företagsspioneri eller verksamhet med koppling till terrorism.

Vad detta innebär är alltså att det inte längre kommer att behövas misstanke om att personen själv kommer att begå en gärning som är straffbelagd, utan det kommer att räcka med att personen ägnar sig åt aktiviteter som i sig inte är straffbara men som ändå syftar till att på något sätt främja eller stödja exempelvis en terrororganisation.

Flera debattörer har tidigare varit inne på frågan om gränslandet mellan de rekvisit vi inför i dag, alltså koppling till terrorism, och det straffbelagda området enligt terrorbrottslagen. Vad är skillnaden? Det är en väldigt relevant fråga och, skulle jag säga, den egentliga kärnan i den här debatten.

Vi har ju inte den typen av kasuistisk lagstiftning i Sverige att vi från Sveriges riksdags sida kommer att peka ut exakt vilka situationer som omfattas av de nya reglerna. Men ett scenario som jag själv hoppas på är att personer som sysslar med till exempel religiös predikan med tydliga våldsbejakande inslag men som inte når upp till rekvisiten i uppmaningslagen ska kunna omfattas av den här regeln. Om man spekulerar lite grann skulle det kanske också kunna handla om insamlingsverksamhet där det finns en misstanke om att slutanvändaren av medlen är en terrororganisation eller en organisation som främjar den typen av verksamhet, men där upplägget är för komplicerat för att kunna tas om hand enligt terrorbrottslagen. Då ska man alltså kunna ha en möjlighet att ingripa utlänningsrättsligt i stället.

Svaret på den fråga som tre debattörer tidigare har ställt - var finns utrymmet mellan terrorbrottslagen och de här rekvisiten? - är alltså att det finns ungefär där. Det finns ett utrymme, och jag tycker att det är fullt rimligt att Sverige har regler som utnyttjar detta utrymme. I den delen är det också värt att nämna att de här förslagen gränsar till andra förslag om utvisning på grund av bristande levnadssätt som just nu bereds inom Regeringskansliet. Ytterligare en skillnad jämfört med dagens ordning är att verksamhet som bedrivs utanför Sveriges gränser nu kommer att omfattas av den här regeln.

Vi förändrar också den så kallade treårsregeln. Det är alltså en regel som säger att om en person har bott i Sverige med uppehållstillstånd i tre år kan inte uppehållstillståndet återkallas på den här grunden. Den tidsfristen förlänger vi nu till fem år. Vi inför också en säkerhetsventil som gör att uppehållstillstånd kan återkallas även efter fem år om det finns synnerliga skäl, till exempel att ärendet har varit svårt att utreda, att det har tagit lång tid och att tidsfristen därför har passerats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Säkerhetspolisen kommer också att kunna överklaga Migrationsverkets beslut i fråga om främlingspass och uppsikt i säkerhetsärenden på samma sätt som gäller till exempel förvar enligt dagens ordning.

Varför behövs då detta? Det är ingen hemlighet att tidigare regeringar har sett egentligen allt som har med säkerhet i utlänningsärenden att göra som mindre prioriterat, om vi ska vara generösa. I praktiken har framför allt socialdemokratin men även tidigare borgerliga regeringar blundat för det faktum att den okontrollerade massinvandringen har förvandlat Sverige till en bas för internationell terrorism och brottslighet. Per capita var Sverige ett av de länder som försåg Islamiska staten med flest soldater samtidigt som den svenska socialförsäkringen i praktiken fungerade som en bankomat för terrorkrigsresande. Om vi tittar på det som händer just nu inom socialdemokratin är det kanske fullt naturligt att de vill prata så lite som möjligt om personer med koppling till terrorism.

Nu är det slut på detta. Oavsett hur mycket oppositionen protesterar kommer samarbetspartierna steg för steg att montera ned de regelverk som har gjort Sverige särskilt attraktivt för internationell terror och kriminalitet.

Fru talman! Vad säger då oppositionen om allt detta? Det är en väldigt relevant fråga. Någon samlad opposition finns det inte att prata om. Inte på papperet i alla fall; man vet ju inte vad de har sagt mellan sig, naturligtvis. Men på papperet ser det väldigt splittrat ut.

Tre av partierna avstyrker förslaget i ganska skarpa ordalag, medan ett av dem låtsas att de egentligen alltid har stått bakom det här förslaget men kanske bara inte hade tid att genomföra det när de själva satt i regeringsställning. Kanske var det bristen på konferensrum som spökade - vem vet?

Det intressanta är naturligtvis vad som kommer att hända om oppositionen, gud förbjude, kommer tillbaka till regeringsmakten efter nästa val. En bra indikation på vad som kommer att hända är såklart vad som hände senast.

Utredningen som det här betänkandet bygger på överlämnades till Mikael Damberg i mars 2020, alltså för ungefär fyra år sedan. Vad som hände sedan kräver lite spekulation, så vi får helt enkelt spekulera i vad som hände.

Jag är ganska säker på att Mikael Damberg gick till Märta Stenevi eller någon annan miljöpartist och frågade om man kanske eventuellt skulle kunna få genomföra det här förslaget, varpå Märta Stenevi sa "nej, lille vän, det kan du glömma". Märta Stenevi sa så därför att hon, precis som alla vi andra, vet att det inte spelar någon roll om Miljöpartiet har 4 procent och Socialdemokraterna 35 procent. Det är helt ovidkommande, därför att om Socialdemokraterna måste välja mellan å ena sidan en statsrådspension, en ambassadörs- eller landshövdingspost eller någon annan fin titel med hög lön och å andra sidan att göra vad som är moraliskt rätt för Sveriges säkerhet men då tvingas att köra över Miljöpartiet och riskera den egna ekonomiska vinningen, då väljer Socialdemokraterna att gynna sig själva vid varje tillfälle - utan undantag, utan tvekan.

Det var det som hände då, och det är det som kan komma att hända igen om olyckan skulle vara framme.

Bland de delar av oppositionen som faktiskt har en egen åsikt i migrationspolitiken finns två reservationer. Dessa säger i princip samma sak men med lite olika nyans, och det är att det finns inslag av rättsosäkerhet vad gäller rekvisitet koppling till terrorism på så sätt att det kommer att innefatta ett mått av skönsmässig bedömning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Det är helt sant att det kommer att innefatta ett mått av skönsmässig bedömning. Det är helt korrekt, och det är en punkt i det här betänkandet som många debattörer har varit inne på.

Det finns två skäl till att man kan om inte avfärda så i alla fall bemöta denna invändning. Dels finns det ett tydligt rekvisit i samma regel som säger att verksamheten ska vara av sådant slag att den hotar säkerheten i landet, vilket gör att kopplingen till terrorism inte kan vara hur lös som helst, utan det måste finnas ett visst mått av konkretion.

Dels, och kanske viktigare, är det så att den här typen av verksamhet, som alltså ligger i gråzonen mot det straffbelagda området enligt terrorbrottslagen, är svårfångad. Därför behövs det ett större mått av skönsmässig bedömning från myndigheternas sida. I takt med att de här brottsuppläggen utvecklas och blir svårare att upptäcka och utreda behöver myndigheterna starkare verktyg för att upptäcka, utreda och sedan verkställa den här typen av beslut. Så enkelt är det.

Som Lagrådet uttrycker saken i sitt yttrande kommer det att handla om gärningar som ligger "i periferin av vad som avses med terrorism". Det stämmer förhoppningsvis, för det är redan i periferin som vi måste agera om vi på allvar vill kunna ingripa mot den här typen av hot.

Naturligtvis förstår oppositionen detta. Motståndet mot det här förslaget, speciellt vad gäller de partier som står bakom reservation 1, beror kanske snarare på att de inte riktigt vill att Sverige ska kunna ingripa, eftersom det riskerar att drabba grupper som de själva har ett lite kärvänligt förhållande till, vilket jag naturligtvis också hoppas att de har rätt i.

Fru talman! Jag yrkar bifall till propositionen och tackar så mycket för ordet.