Herr talman! I dag debatterar vi järnvägsfrågor. För att Sverige ska fungera måste transportsystemen hänga ihop. Vi är beroende av att alla trafikslag är robusta och fungerar som de ska; järnväg, väg, flyg och sjöfart. Sverige är ett avlångt land med den längsta kuststräckan och flest öar i Europa, och det ställer krav på våra transportsystem. Transporterna tar oss till jobbet eller studierna, tar hit internationell kompetens och fraktar företagens gods.

Järnvägen spelar här en viktig roll i transportsystemet, kanske framför allt för sin förmåga att transportera många människor samtidigt eller stora mängder gods på ett effektivt sätt, både över långa avstånd och i regionerna runt våra städer. Den funktionen ska vi vara rädda om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Den enskilt viktigaste åtgärden för en ökad kapacitet på järnvägen är att vi underhåller befintlig järnväg. Den kalla vintern har också visat att vi behöver se över robustheten i tågtrafiken vid ökad nederbörd i form av regn eller snö och kallare väderlek. Det gäller både räls och fordon. Det handlar inte bara om Trafikverket, utan det handlar även om tågoperatörerna.

Herr talman! Den 15 januari levererade Trafikverket inriktningsunderlaget till den nya nationella infrastrukturplanen 2026-2037. Direktivet från regeringen var att underlätta för arbetspendling och godstrafik och att ha ett perspektiv där alla trafikslagen ska samverka. Underhåll och kostnadseffektiva åtgärder för att öka kapaciteten ska stå i centrum.

I underlaget från Trafikverket kan man läsa att det behövs hela 571 miljarder under perioden 2026-2037 för att bibehålla anläggningens funktion, och då pratar vi både järnväg och väg. Till det vill man lägga 119 miljarder till eftersatt underhåll. Det är gigantiska summor. Samtidigt har underhåll den högsta samhällsnyttan, att vårda det vi har. Det är därför frågan är starkt prioriterad hos nuvarande regering.

Likt andra talare före mig kommer jag att säga något om Riksrevisionens rapport. De lade fram en rapport i december där de analyserat den nuvarande nationella planen. Kritiken var kraftig och gällde framför allt att man inte kunde se en koppling mellan innehåll och samhällsnytta. Man sa att kopplingen var obefintlig; man kunde inte hitta den.

Den i särklass största orsaken till att den totala planen visar på en negativ samhällsnytta är den dåvarande regeringens satsning på projektet nya stambanor. Riksrevisionen pekar på att nuvarande plan kunde haft sex gånger så hög samhällsnytta med andra projekt i planen. Den nuvarande regeringens prioritering av underhåll kommer att vända trenden, så att samhällsnyttan åter kommer i fokus.

I inriktningsunderlaget framgår att det i dagsläget krävs en ökning av planbudgeten på 20 procent för att det ska finnas plats för nya projekt om alla nuvarande projekt ska genomföras. Det är många projekt med en hög samhällsekonomisk nytta som står på kö. Detta beror till stor del på den bristande kostnadskontrollen hos Trafikverket, vilket Riksrevisionen påpekat i nio rapporter sedan 2017. Trots det tog den dåvarande regeringen inte krafttag mot kostnadsöverskridandena. Problemet gäller framför allt, som också Riksrevisionen pekar på, den initiala kalkylen, alltså den kalkyl på vilken vi politiker prioriterar projekten. Det gör att risken för felprioritering ökar och att mer samhällsnyttiga infrastrukturprojekt hamnar utanför plan.

Jag kan ta de nya stambanorna som exempel. När de förslagen lades fram första gången kostade de 120 miljarder. I dagsläget kostar de tre gånger så mycket. Det är inte rimligt eftersom det tränger undan mer samhällsnyttiga projekt.

Samhällsnyttan ska stå i centrum, samtidigt som andra nödvändiga projekt, till exempel den eftersatta byggnationen i Norrland som hotar att fördröja den gröna omställningen, måste vägas in.

Genom beslutet att stoppa projektet för nya stambanor kan fler kapacitetsbrister på den svenska järnvägen lösas på sikt. Det gäller inte minst den största kapacitetsbristen på hela järnvägsnätet, nämligen sträckan Göteborg-Alingsås. För mig är det obegripligt att den inte får högre prioritet sett ur ett hela-Sverige-perspektiv. Göteborgs Hamn, Green Cargo, SJ och MTRX, men även regionerna i norr, pekar alla på denna sträcka som en av de absolut högst prioriterade sträckorna i Sverige. Ändå ligger den inte i nuvarande plan. För mig är det en gåta varför den förra regeringen inte tog med den sträckan i den nuvarande infrastrukturplanen. Sträckan har stor påverkan på hela Sverige, både på resenärer och för företagens gods, inte minst på den viktiga sträckan mellan Sveriges två största städer och på godsstråken, till exempel Norrlandskusten ned ut genom Göteborgs Hamn. Liberalerna vill se spaden i marken på den sträckan under nästa mandatperiod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Arbetet med inriktningsunderlaget kommer att prägla resten av denna mandatperiod, och underlaget från Trafikverket är nu ute på remiss. Slutprodukten är en ny nationell infrastrukturplan 2026-2037, som kommer att läggas fram under våren 2026. Den kommer att ha ett betydligt starkare fokus på samhällsnytta än den nuvarande.

Herr talman! Liberalerna anser att järnvägsunderhållet ska upphandlas i konkurrens även i fortsättningen. Då tar vi vara på den samlade kompetensen i de internationella bolagen om hur man på ett effektivt sätt underhåller järnväg och kan utnyttja kreativiteten och flexibiliteten hos mindre bolag. Utredningen av Gunnar Alexandersson 2015, Koll på anläggningen, visar tydligt att det kan bli bättre underhåll till en lägre kostnad genom att upphandla underlaget i stället för att staten ska sköta allt.

Trafikverket behöver dock ha bättre kunskap om statusen på våra järnvägar och förmåga att effektivt upphandla underlaget. Det är de två grundorsakerna till att vi inte har ett bättre kostnadseffektivt underhåll i dag. Trafikverket har inte koll på sin anläggning.

Här behövs en ökad digitalisering för att dels effektivt samla in information om järnvägen, dels med hjälp av AI prioritera var underhållet ska göras först.

Ett sätt att snabbt öka kapaciteten är att möjliggöra för längre och tyngre tåg så att färre godståg kan transportera samma mängd gods och varje persontåg ta betydligt fler passagerare. Det innebär att ledig kapacitet kan utnyttjas mer optimalt och utsläppen av koldioxid minska. Liberalerna vill därför satsa på de mindre investeringar i järnväg och perronger som krävs för att möjliggöra längre och tyngre tåg.

Som jag nämnt tidigare är järnvägssystemet i stort behov av underhåll. Vissa delar är över 100 år gamla. Samtidigt sätter större underhållsarbete den nuvarande trafiken under press. Vi liberaler är mycket bekymrade över det kontaktledningsbyte som planeras för sträckan Göteborg-Alingsås, just med anledning av att det är Sveriges mest utnyttjade järnvägssträcka.

Det finns ett stort problem med kontaktledningsbyten. Det gäller inte bara den sträckan. Byten kommer att behövas på många ställen. Men det blir akut på sträckan Göteborg-Alingsås i och med att där ska köras enkelspårigt i två och ett halvt år.

Här behöver Trafikverket jobba med nya, moderna metoder och maskiner för att effektivisera sina processer, minimera underhållstiden och därigenom sätta kunderna i centrum.

Slutligen vill jag lyfta fram vår gränsöverskridande järnvägstrafik, som behöver rustas upp och byggas ut. Samordningen mellan de nordiska länderna är helt avgörande, inte minst nu med ett förestående inträde i Nato. Det ställer stora krav på våra järnvägar, inte minst i öst-västlig riktning. Liberalerna anser att vi bör utreda hur vi organisatoriskt kan underlätta för framtida gemensamma nordiska infrastruktursatsningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Med de orden, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

(Applåder)