Herr talman! Nu debatterar vi trafikutskottets betänkande TU6 Järnvägsfrågor, och jag börjar med att yrka bifall till reservation 2.

Sverige är ett avlångt land, 205 mil långt från Treriksröset till Smygehuk. För att infrastrukturen ska fungera i hela landet krävs det att vi har tillgång till alla de fyra trafikslagen: väg, luftfart, sjöfart och järnväg, som vi debatterar här i dag.

Ett starkt transportsystem är en förutsättning för jobb och tillväxt. Det är viktigt att trafikslagen samspelar väl för att transporterna ska vara så enkla och smidiga som möjligt. Det gäller även gränsöverskridande transporter, som har blivit alltmer uppmärksammade i och med det geopolitiska läget med krig i vår närhet och genom det kommande Natomedlemskapet. Vi kommer att behöva se över behoven av infrastruktur ur ett totalförsvarsperspektiv. Här har järnvägen en viktig roll att spela. Vikten av att ha en robust järnväg i ett förändrat geopolitiskt läge måste tas på allvar. Vi måste ha tillräckligt med spår, och de spår som redan finns måste underhållas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Herr talman! Persontrafiken på järnvägen har ökat kraftigt sedan 1990-talet. Den har mer än fördubblats, och prognosen framåt ser stark ut. Tåget har redan återhämtat sig efter pandemin. Allt fler väljer tåget eftersom det är ett klimatsmart och bekvämt sätt att resa och ett effektivt sätt att få till större arbetsmarknadsregioner. Man kommer betydligt längre på samma tid med tåg än med bil. Även godstrafiken har på senare tid ökat kraftigt och har en enorm betydelse för näringslivet. Ökningen innebär att allt fler persontåg och godståg ska samsas på spåren, där det redan nu är trångt. Även banarbeten och järnvägsunderhåll ska samsas på spåren.

Det är redan nu trångt på spåren, och det kommer att bli allt trängre i och med ökningen av tågtrafiken. När Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar 2029 kommer behovet av järnvägstransporter mellan Skandinavien och kontinenten att öka ytterligare samtidigt som behovet av järnvägsunderhåll ökar.

I dag har vi 14 200 kilometer järnvägsspår, 525 stationer, 11 000 växlar, 4 100 broar och 165 tunnlar, men det räcker inte till. Vi behöver bygga ut järnväg där behov finns. Vi behöver få bort de flaskhalsar som stoppar upp flödet i infrastrukturen.

Herr talman! Dagen före julafton 2022 kom beskedet att planeringen för nya stambanor skulle stoppas eller pausas. Sträckan Göteborg-Borås pausades, sträckan Hässleholm-Lund stoppades och planeringen för sträckan Jönköping-Hässleholm avbröts. Ostlänken, Järna-Linköping, hade kommit för långt i planeringen för att kunna avbrytas men skulle utredas för kostnadsreducering. Dessa besked har lett till ytterligare fördröjning av utbyggnaden av nya stambanor.

Dessutom låg överklaganden gällande Norrbotniabanans dragning Dåva-Skellefteå på regeringens bord i nästan ett år innan besked kom strax före jul om att alla överklaganden avslogs. Detta fördröjde projektet, som skulle ha behövt vara klart redan med tanke på den gröna industriella utvecklingen i norra Sverige. Förresten hade Norrbotniabanan redan varit klar om inte högerregeringen som tillträdde 2006 snabbt stoppat bygget.

Det är olyckligt att högerregeringen har en så negativ inställning till byggandet av ny järnväg. Det riskerar att ge Sverige ett föråldrat transportsystem. En förbättrad infrastruktur gynnar alla invånare i landet, inte minst näringslivet, som också är drivande i den gröna omställning som nu sker och som behöver en väl utbyggd infrastruktur och pålitliga transporter. Finns det på plats kan gods komma fram snabbare och mer klimatsmart och arbetsmarknadsregioner växa. Vi måste ha en järnväg som binder samman landet.

Herr talman! Vi behöver också underhålla den järnväg vi har. Den senaste tiden har vi nästan varje dag hört om försenade tåg, inställda tåg, växelfel och brist på tåg. Så kan vi inte ha det! Dessutom har vi haft flera fall av urspårade tåg. Det är inte acceptabelt!

Den senaste urspårningen skedde den 17 december när ett godståg spårade ur på Malmbanan mellan Kiruna och Narvik, en sträcka som vanligtvis trafikeras med åtta till tio tåg om dagen. LKAB får räkna med inkomstförluster på åtminstone 100 miljoner kronor per dag. Prognosen för när banan ska öppnas igen var egentligen satt till i dag, men den är försenad och beräknas nu öppnas den 4 februari. Då är det ändå 60 till 100 personer som arbetat dygnet runt med att laga denna bana sedan urspårningen. Det är en sträcka på 15 kilometer som behöver åtgärdas. Det handlar om ungefär 25 000 sliprar som måste bytas ut, liksom växlar och ledningar och allt annat som tillkommer, och detta under en period då det har rått extremväder med en kyla på minus 35, stormar och snöfall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

Vi ville i vårt budgetförslag satsa 500 miljoner mer än högerregeringen på järnvägsunderhåll. Det röstades ned av majoriteten i Sveriges riksdag. De pengarna skulle ha behövts nu.

Sverige har under en lång tid under många olika regeringar underinvesterat i järnvägsunderhållet. Det är det som märks nu med urspårningar, förseningar och försämrad framkomlighet. Vi behöver nu satsa både på ny järnväg och på underhåll av den befintliga järnvägen. Vi måste också satsa mer på förebyggande underhåll då det är billigare i slutändan än avhjälpande underhåll, det vill säga att laga när det redan är trasigt.

Det är viktigt att ha kontroll över kostnaderna vid infrastrukturinvesteringar, som järnvägsunderhållet är, och att det finns en transparens kring orsakerna till att kostnadsökningarna skenat. Om Trafikverket bedrev järnvägsunderhållet i egen regi skulle det leda till ökad kompetens inom staten kring järnvägens beskaffenhet.

Människor och företag ska kunna lita på att järnvägen och tågen fungerar varje dag. Ett effektivt och fungerande järnvägsunderhåll är en förutsättning för detta. Vi kan konstatera att den avreglerade järnvägen tyvärr har lett till att staten har förlorat kompetens när det gäller järnvägsunderhåll. Förebyggande arbete är betydligt billigare än det avhjälpande underhållet. För att staten ska öka sin kompetens anser vi att en ökad del av järnvägsunderhållet bör utföras i egen regi. Vi anser att det är nödvändigt för att få till stånd en robust svensk järnväg.

Vi anser därför att regeringen bör se över möjligheten för staten att i ökad utsträckning bedriva järnvägsunderhåll i egen regi.

(Applåder)