Herr talman! Vi ska återigen diskutera järnvägsfrågor i denna kammare. Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Herr talman! Att debattera motionsbetänkanden kan ibland ge en känsla av att man har upplevt debatten förut. Till viss del är det också så. Det är inte så att frågorna är eviga, men under en mandatperiod är frågeställningarna ofta återkommande. Det stämmer även i år. Återförstatligande av järnvägsunderhållet, ERMTS och banavgifter är några saker som återkommer i detta betänkande och som har varit med tidigare. Det är viktiga frågor som är avgörande för att järnvägssystemet ska fungera.
Sedan oktober 2022 har vi en regering med ambitionen att steg för steg få ordning på Sverige igen. Det är också en viktig utgångspunkt inom infrastrukturen och järnvägstrafiken. Det är ett stort arbete, och det finns inga genvägar. Mandatperiodens viktigaste proposition inom trafikutskottets beredningsområde är infrastrukturpropositionen, som följs av en nationell plan för perioden 2026-2037. Trafikverkets inriktningsunderlag har presenterats och skickats ut på remiss. Den ska vara klar till den 15 april. Därefter görs analyser och bearbetning innan en proposition presenteras.
För att blicka framåt, i vid mening, måste man ibland titta bakåt, inte minst för att lära och dra slutsatser av det som varit. En myndighet som har gjort det är Riksrevisionen. I december förra året presenterade man en rapport som jag tror att det var väldigt många som reagerade starkt på. Det var en total sågning av hur den förra regeringen hanterade infrastrukturpolitiken under sina åtta år. Riksrevisionen skriver i ett pressmeddelande om rapporten: "Regeringen har satt den långsiktiga infrastrukturplaneringen ur spel genom sin styrning av Trafikverket. Trafikverkets svaga kostnadskontroll har förvärrat situationen. Resultatet är sämre transportmöjligheter och fler döda i trafiken än vad som annars hade varit möjligt."
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor
Detta är oerhört stark kritik. Läser man hela rapporten blir man faktiskt mörkrädd. Det är en fruktansvärd slutsats som Riksrevisionen levererar, och de stod fast vid den när de fick en fråga om det vid vår utskottspresentation av deras rapport.
Den nya regeringen, vår regering, vill jobba med infrastruktur genom att ha fokus på det som är samhällsekonomiskt lönsamt och se till att det som vi redan har på plats fungerar. Att man valt att satsa mycket på nya stora och dyra projekt i stället för att säkerställa att vi har en järnväg som verkligen fungerar är någonting som väldigt många får lida för i dag. Vi har växlar som borde ha bytts för länge sedan. Att tåg spårar ur och så vidare beror på att vi har bristande underhåll. Det har att göra med den politik som den förra regeringen med berått mod förde, trots att Trafikverket var tydligt: Om man inte höjer anslagen till underhåll kommer våra järnvägar att vara i sämre skick i slutet av planperioden än i början.
Vi kommer att försöka se till att detta inte fortsätter, så att vi kan få ordning på järnvägen. Det är mycket som behöver göras, och det finns inga genvägar. Vi behöver som sagt se till att vi vårdar det vi har, så att människor kan lita på att tågen går i tid och att de kommer fram i tid och inte blir sittande ute på spåren. Det är också viktigt att se till att våra företag får sina leveranser i tid.
Man måste som regering våga prioritera och se till att det som vi har fungerar och att vi gör rätt prioriteringar, så att de blir samhällsekonomiskt lönsamma. Det är väldigt många som i debatten på olika sätt förringar det här med samhällsekonomisk lönsamhet, vilket jag tycker är oerhört märkligt. Från moderat sida, herr talman, är vi noga med att skattepengar ska användas klokt, och då måste man säkerställa att vi prioriterar efter samhällsekonomisk lönsamhet. Det gäller inte minst järnvägen.
(Applåder)