Herr talman! Tack, Ann-Sofie Lifvenhage, för en väldigt fin beskrivning av kollektivtrafik. Jag tänker att vi alla säkert instämmer i hur vi vill att det ska fungera oavsett om det handlar om storstaden eller landsbygden.

Jag lyssnade länge efter hela-landet-perspektivet. Det kom också kopplat till de delar som man ser behövs för att vi ska vara innovativa och att det ska vara möjligt att leva och bo i hela landet. Likaväl rullstolen som barnvagnen och allt det som Ann-Sofie Lifvenhage nämnde ska vara möjliga att frakta med landsbygdens olika kollektivtrafiklösningar.

Jag skulle vilja ställa några frågor. Anne-Sofie Lifvenhage nämnde i inledningen vilka rubriker som det landat under. Jag vet att ledamoten är engagerad i möjligheten till det gränsöverskridande inte bara över länsgränsen utan också över till exempel landsgränserna i Norden.

Jag läser i betänkandet att i november 2022 i Fredrikstad i Norge enades de nordiska ministrarna om att överväga en gemensam nordisk strategi för långsiktig utveckling av gränsöverskridande relationer med utgångspunkt i de enskilda ländernas strategiska transportplaner. Det sades 2022. I Sveriges inriktning till 2024, när man leder arbetet, står det igen exakt samma ordalydelse om att man ska överväga en gemensam nordisk strategi.

Jag vill passa på att fråga Ann-Sofie Lifvenhage, som ändå tillhör statsministerns parti: När kommer förslagen? Kommer man att överväga och sedan låta det vara? På vilket sätt kommer man från regeringens sida att lyfta fram och i än högre grad möjliggöra de gränsöverskridande relationerna men också transporterna av olika slag?