Fru talman! Denna debatt handlar om läkemedel, apotek och den alltmer ojämlika tandvården.

Antalet restanmälda läkemedel, alltså läkemedel som inte finns på apoteken, ökade med mer än 100 procent under 2023 jämfört med året dessförinnan enligt nya siffror från Läkemedelsverket. Och så har det varit ganska länge.

De läkemedel som tog slut hos leverantörer är smärtstillande medel för barn - det har många hört av sig om - och Ozempic, ett läkemedel för diabetiker men som också används av dem som vill gå ned i vikt och är överviktiga. Men det handlar även om antibiotika, vilket är oerhört allvarligt. Det har jag själv fått studera i närtid, så att säga, när jag har försökt att få Kåvepenin på Kungsholmen.

Det system som vi har nu med läkemedelstillverkning i Sverige och i andra länder med bristande krav på lagerhållning skapar enorma risksituationer för tusentals människor. Vi anser att apoteksbranschen som kollektiv bör ges skyldighet till lagerhållning.

De som skriver ut läkemedel och expedierar måste ha full koll på vad som finns tillgängligt. Läkemedelsverket bör ges ansvar för en nationell lista där man snabbt kan se var det finns läkemedel. Även sjukhus, apotek och läkemedelsföretag - allt - ska in där.

År 2009 sålde den numera insomnade Alliansen, om ni kommer ihåg dem - det var Centern, Moderaterna, Folkpartiet, som det hette då, och Kristdemokraterna, och de hade orange tröjor på sig - ut en stor del av det statliga Apoteket AB till privata aktörer. Hur blev det? Det kan man fundera på. Det blev både bra och dåligt. Detta var ett ideologiskt beslut.

Som vanligt när högern gör affärer är vinnaren näringen, måste man säga. Företagen som köpte apotek i samband med omregleringen gjorde mycket goda affärer. Staten sålde ut delar av Apoteket AB för 5,9 miljarder kronor till fyra bolag. Och något år senare var enbart ett av bolagen värt nästan samma summa. Där cashade man så att säga in.

Det sades att ett av huvudskälen var att man ville öka tillgängligheten till apotek och att man ville ha mer flexibla apotek när det gäller öppettider. Och så är det. Jag bor i innerstan och har fyra apotek på 200 meters avstånd. Det är suveränt. Man kan gå dit när som helst. Men det är inte så överallt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Vi har pratat lite grann om glesbygden. Jag tänker också på Jordbro i Haninge. Det är inte glesbygd. Men där försvann apoteket. Det är en förort och ett socialt utsatt område. Och det fanns ingen bäring att ha ett apotek där.

Avregleringen syftade också till att ge små ägare en chans att öppna apotek. Det pratades om det, och det var nästan lite gulligt. Men det blev inte riktigt så. Jag tänker på Apotek Hjärtats marknadsandel som uppgår till 25 procent. Det är alltså oligopol som vi har fått i stället. Det är inte små familjedrivna apotek, det ska vi komma ihåg, utan dessa apotek har också internationella förgreningar.

Tillgängligheten är så mycket mer än antal apotek per invånare. Det handlar om möjligheten att få tag på läkemedel. Och vilken region man bor i ska inte styra detta. Det behövs helt enkelt en översyn av apoteksmarknaden.

Just marknaden är inte superintresserad av folkhälsa, utan vinsten är det primära och har alltid varit det.

Nu rusar jag vidare till tandvården. De höga kostnaderna för undersökning och behandling gör att många som tjänar mindre besöker tandläkare mycket mer sällan eller avstår från tandläkarbesök. Och de som har väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd, eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor och eftersom det endast är halva kostnaden som ersätts.

Vänsterpartiet har ett reformpaket för tandvården som handlar om ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och bättre generell tandhälsa. Vi lade fram ett förslag redan före valet om ett högkostnadsskydd på riktigt. Det skulle innebära att patienten betalar maximalt 1 200 kronor under tolv månader, likt det system som vi har inom hälso- och sjukvården. Kostnader över det ska subventioneras. Förslaget har utretts och är ett färdigt förslag som kan rullas ut.

Vi vill också att de vanligaste behandlingarna får en nationell taxa som innebär ett tak för vad respektive behandling får kosta. Då har man mer koll på läget när man besöker en tandläkare, och då vet man vad man ska betala.

Socioekonomiska förhållanden har en stor påverkan på munhälsan. Och som vanligt handlar det om klass. Inte minst märks det bland barn, då barn i familjer med låg inkomst löper 60 procent större risk för karies jämfört med barn i familjer med hög inkomst.

Likt välfärden i stort anser vi att tandvården ska styras av behovs- och solidaritetsprincipen, där störst behov kommer först. Vi vill inte ta bort privata tandläkare, utan vi vill bara ha lite mer reglering. Det är aldrig fel. För privata utförare är det de friskaste patienterna som kräver minst insats som ger hög ersättning och är de mest lönsamma.

Därför måste också den offentliga tandvården ta ett större ansvar. Det har vi pratat om lite grann tidigare. Vi anser att principen om vård efter behov tydligare än i dag ska styra prioritering och resursfördelning i tandvården.

Regeringen bör återkomma med förslag på hur behovs- och solidaritetsprincipen kan föras in i tandvårdslagen utifrån förslagen i SOU 2021:8. Detta tar vi upp i reservation 20.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Bland personer med mycket låga inkomster besökte endast 52 procent tandvården under en tvåårsperiod - 2018-2019. Det kan jämföras med att det var 82 procent bland personer med högre inkomster. Det innebär att alla akuta tandvårdsbesök tornar upp sig specifikt för Folktandvården.

De stora regionala skillnaderna, där den yttersta konsekvensen är en ojämlik tand- och munhälsa, måste tas bort. Vi vill se en utredning med uppdrag att ta fram förslag på hur tandvården kan arbeta mer regionöverskridande. Man måste kunna göra mer mellan regionerna.

Fru talman! Etableringsfriheten innebär att det i princip inte finns någon vårdkö för vuxna patienter utan särskilda behov i Stockholms innerstad, och det är väl bra. Samtidigt kan väntetiden vara flera år på andra platser i landet och för patienter med särskilda behov.

Utvecklingen inom den privata tandvårdssektorn är alldeles lysande, kan man säga. Sedan flera år är tandvården den mest lönsamma sektorn, sett till privata aktörer. År 2019 var rörelsemarginalen 12,7 procent, vilket kan jämföras med privata vårdcentraler inom primärvården där den var 5,6 procent.

Det ställs inte samma krav på privata tandvårdsföretag som på den offentliga tandvården. Det handlar om någon typ av kravlöshet. Det innebär att privata tandvårdsföretag kan neka att ta emot patienter för akuttandvård, kan neka att ge tandvård till barn och kan neka tandvård till äldre och multisjuka. Ska det vara så? Det tycker inte vi.

Exempelvis stod privat tandvård 2019 endast för 14 procent av tandvården till barn och unga, medan hela 58 procent av det statliga tandvårdsstödet gick till just privat tandvård. Det tycker jag är intressanta siffror. Det innebär att en allt större del av Folktandvårdens resurser tas i anspråk för tandvård till barn och unga vuxna, för befolkningsansvaret och för patientgrupper med särskilda behov.

Vi vill se förslag från regeringen där det ställs samma krav på privat tandvård som på offentlig tandvård när det gäller akuttandvård, barntandvård och tandvård till äldre och multisjuka, så att man delar lite grann på gracerna.