Fru talman! Jag tackar för intressanta inlägg och en bra diskussion om en väldigt viktig fråga.

Jag noterar att finansministern börjar prata om andra saker och för en annan debatt där hon kanske känner sig mer bekväm, vad vet jag.

Precis som finansministern konstaterar, och även jag i min interpellation, handlar det inte om 38 miljarder. Men hur mycket handlar det om? Det är den frågan som är på bordet och som vi söker svar på: Vad är det för pengar vi riskerar? Har finansministern någon uppfattning eller inte om detta? Jag sa i mitt inledningsanförande att vi har försökt få svar på denna fråga i ungefär ett halvår. Svaren har varit svävande och oklara.

Finansministern har även vid ett flertal tillfällen uttryckt sina "förhoppningar" om att detta ska lösa sig. Man kan då undra vad finansministern har så gott hopp om att hitta i sin egen politik på området och lägga fram för EU som skulle kunna kompensera och därmed undanröja risken för förlorade pengar och dyra böter. Det har vi också frågat men inte fått något svar på.

Här kan också Jan Ericson få svar på sin fråga angående Socialdemokraternas politik. Dels har vi i Socialdemokraterna en annan modell för reduktionsplikten som sänker priset men inte kastar bort hela modellen utan fortsättningsvis har kvar en stimulans av inhemsk produktion, dels hade vi annat i vår budget som vi hade kunnat lägga in för att kompensera.

Men vad tror sig finansministern kunna vaska fram som man inte har lyckats hitta under ett halvår? Det handlar ändå om finansministerns egen budget. Vad finns där att presentera för EU som hittills inte är känt? Vi har ställt frågan flera gånger. Vad är det för saker som finansministern laborerar med här? Det borde finansministern faktiskt kunna ge besked om.

Till sist vill jag passa på att skicka med ännu en fråga - vi får se om det blir ett inlägg till, men jag tar den nu ändå: Hur länge ska det få pågå att vi inte vet om vi får några pengar, när vi i så fall får dem och hur mycket det i så fall handlar om? Den frågan hänger löst. Det är ändå en handhavandefråga som handlar om politiskt hantverk över huvud taget, styrandet av den ekonomiska politiken och styrandet av landet, som inte är bra. Det gnager.

Vi vet att hushållen har det kärvt. Vi vet att tillväxten i Sverige är den sämsta i EU. Att då riskera att inte få tillbaka pengar vi skulle behöva och ska få och att därtill få betala böter är inte hållbart.

Hittills är beskedet att finansministern ingenting vet, trots att det handlar om den budget som finansministern själv är ansvarig för. När kommer regeringen att kunna ge besked i denna fråga?

Det är alltså två frågor: dels vad man tror sig kunna hitta som kompensation som man inte har lyckats hitta på ett halvår - man har i alla fall inte svarat på frågan vad det kan handla om under ett halvårs tid -, dels när människor kan få besked om huruvida vi får våra pengar, när vi får dem och hur mycket det handlar om.