Fru talman! Ingenting tyder på att belastningen på de norrbottniska hushållens ekonomi kommer att lätta i det närmaste. Vi kan konstatera att regeringen gör och har gjort för lite samtidigt som man gång på gång sagt nej till de förslag som vi socialdemokrater har lagt fram och som hade kunnat göra skillnad.

I det läge vi befinner oss i, med många hushåll som pressas hårt, har vi politiker ett särskilt ansvar för att värna de mest utsatta hushållens ekonomi. Det gäller i synnerhet barnfamiljer. Vi socialdemokrater väljer att prioritera att skydda de mest utsatta hushållens ekonomi och välfärdens finansiering i tider av ekonomisk kris. Regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar i stället att skydda höginkomsttagarnas köpkraft genom riktade skattesänkningar för dem som tjänar allra mest.

Jag kommer att fortsätta vara kritisk till regeringens prioriteringar så här långt in i mandatperioden. Men vi är i ett nytt år. Finansministern har alla möjligheter att se tillbaka på det arbete som hon och regeringen har gjort och konstatera att det är för lite och otillräckligt. Hon kan i det här läget tydligt prioritera insatser, reformer och satsningar för att stärka de mest utsatta hushållen.

Min fråga är egentligen en uppföljning: På vilka sätt tänker finansministern förändra politiken för att möta den verklighet där många, trots det finansministern själv lyfter fram, inte har fått det bättre utan har det oerhört tufft?

(Applåder)