Fru talman! Visst är det en märklig värld vi lever i. Jag tänker inte invända mot det.

Ledamoten Wallentheim redogör återigen förtjänstfullt för situationen på landets kvinnoanstalter. Jag har tyvärr aldrig varit på Hinseberg och besökt den verksamheten, men jag är övertygad om att man har samma utmaningar som hemma i Ystad.

Jag uppskattar fortsatt mycket av det som justitieministern säger. Jag tycker att det är trevligt och glädjande att höra justitieministern i det här fallet. Jag vet att justitieministern har varit i Ystad, precis som han sa. Om jag är hemma i Ystad och träffar personer som är anställda på anstalten är jag glad att kunna berätta för dem att min upplevelse är att justitieministern är införstådd med situationen. Det gläder mig att kunna ta med mig det hem till Ystad.

Jag vet att justitieministern gjorde ett ganska omfattande besök i Ystad när han var där. Det rapporterades om det i lokaltidningen. Även detta gläder mig. Jag vet inte om justitieministern fick information om det arbete som pågår där hemma med till exempel Backa barnet, där man försöker arbeta aktivt med barn som riskerar att hamna snett. Det bästa är trots allt om vi kan förhindra att brott över huvud taget begås, så att vi inte behöver bygga allt fler anstalter och stå här och prata om arbetsmiljön för anställda och intagna på överfulla anstalter.

När vi ändå står här och pratar om anstalten och andra saker hemma i Ystad vill jag slå ett slag för det förebyggande arbetet och särskilt arbetet med Backa barnet. Vi vill gärna ha en bättre arbetsmiljö för anställda på anstalter och en dräglig miljö för dem som är intagna på anstalter. Men helst vill vi ha ett gott förebyggande arbete, så att vi ser till att människor aldrig hamnar på de där anstalterna.

(Applåder)