Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt delta i debatten utan var mest här som åhörare eftersom det här är en fråga som berör en av de största arbetsplatserna i min hemkommun, nämligen anstalten i Ystad som Anna Wallentheim nämnde i sitt anförande. Jag och Anna besökte faktiskt den anstalten tillsammans för några månader sedan.

Jag vill ta tillfället i akt att beskriva den mycket svåra situation som jag upplevde rådde på kvinnoanstalten i Ystad. Precis som ledamoten Wallentheim sa var beläggningen stundtals långt över 100 procent. Man fick i stort sett använda varenda vrå på anstalten för att försöka få in intagna. Det är givetvis ett bekymmersamt läge.

Min uppfattning efter samtalen vi hade med personalen är att man var föga intresserad av att det här skulle bli något slags partipolitisk strid. Det upplever jag inte heller att justitieministern för fram i sitt svar. Men det finns ibland vissa tendenser att de här frågorna ska bli partipolitiska konflikter och att man ska kasta diverse saker på varandra. Man påstår att någon borde ha gjort något för länge sedan och hamnar plötsligt i 1980-talet. Då, minsann, skulle man ha agerat.

Det viktiga är att vi löser den här situationen, ser till att ha kvinnoanstalter av till exempel klass 1, som ledamoten Wallentheim lyfte fram, och också ser till att bygga ut kvinnoanstalterna. Det ska vara en dräglig situation för alla dem som jobbar där, inte minst i min hemstad Ystad. Det är som sagt en stor arbetsgivare, och många blir anställda där eller har blivit anställda där de senaste åren.

Jag vill alltså ta tillfället i akt att lyfta fram den här frågan ytterligare och tycker att justitieministern lämnar ett svar som visar på förståelse för situationen. Jag ser fram emot att höra justitieministern utveckla sina resonemang i frågan.

(Applåder)