Fru talman! Den rapport som jag nämnde i mitt förra inlägg och som vi på den norrbottniska socialdemokratiska riksdagsbänken har tagit fram pekar på att hushållens köpkraft viker nedåt för första gången på mycket länge. I förra veckan publicerade SCB statistik som bekräftar denna bild. SCB konstaterar att hushållens ekonomiska standard sjunker för första gången sedan 90-talskrisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt går det, som flera här har pekat på, rekordbra för bankerna. De fyra storbankerna gjorde tillsammans 153 miljarder i vinst under de tre första kvartalen förra året. När Elisabeth Svantesson höll presskonferens i förra veckan och fick frågan vad hon tyckte om beskedet att två av dem ska dela ut 17 respektive 27 miljarder svarade hon att utdelning är ett resultat av vinsten och att vinsterna sticker i ögonen när låntagare har det svårt.

Men vad gör Svantesson åt saken? Livsmedelsjättarna försökte hon åtminstone kalla till sig, men det gick kanske så dåligt att hon nu inser att det inte ens är lönt att försöka kalla till sig storbankerna. Klart är i alla fall att varken Jan Ericsons kritik eller Svantessons försynta uttalande om att det sticker i ögonen kommer att råda bot på bankernas övervinster.

Samtidigt har flera tunga ekonomer den senaste tiden pekat på att upp till hälften av inflationen beror på företagens vinster. Det går superkasst för hushållen samtidigt som det går rekordbra för banker och företag. Vad är då Svantessons lösning? Ett svar från henne här i kammaren är till exempel det elstöd som regeringen ordnade. Elstödet var en formidabel katastrof. Det kom nästan aldrig fram, och när det väl kom fram var det de som konsumerade mest som fick mest pengar. Det hade ingen utjämnande effekt över huvud taget.

Svantesson hänvisar till höjningen av bostadstillägget och till att förstärkningen ska förlängas med sex månader. Men vad händer när de sex månaderna är slut? Jo, då försvinner förstärkningen, och Svantesson växlar den mot att i stället ge riktat stöd till höginkomsttagare som vill anlita hemhjälp eller renovera badrummet.

Svantesson hänvisar till ett förstärkt jobbskatteavdrag och sänkt skatt på pensioner. "Det ger hushåll med knappa resurser mer i plånboken", sa hon ordagrant. Men tror Svantesson att personer som är varaktigt arbetsoförmögna till följd av sjukdom eller funktionsnedsättning har stora marginaler?

Vi hade prioriterat på ett annat sätt. Vi hade infört en bankskatt, och jag skulle kalla det fantasilöst av Jan Ericson att inte kunna tänka ut hur en sådan skatt skulle kunna konstrueras för att komma åt de enorma övervinsterna utan att den vältras över på kunderna. Vi socialdemokrater är kreativa nog att hitta en sån lösning.

Vi hade velat se andra stöd också, till exempel ett extra barnbidrag som hade kunnat betalas ut under årets fattigaste månad, förstärkt underhållsstöd till ensamstående föräldrar eller en skuldakut. Ja, vi kan fortsätta.

(Applåder)