Fru talman! Det är ganska intressant. Här radas upp ett antal svårigheter som många vanliga svenskar ute i Sverige just nu upplever. Jag tycker verkligen att det är ovärdigt ett land som ska vara en välfärdsstat att människor måste be om att få stöd och måste låna pengar till att köpa mat.
Jag vill kommentera en del av det som Jan Ericson tog upp här i talarstolen. Vi är helt eniga om att vi måste hantera inflationen. Inflationen är dålig för ekonomin. Den är dålig för familjerna. Den drabbar dem som redan har det tufft.
När det gäller hur man hanterar inflationen är det uppenbart att det finns stora skillnader. Tydligen går det väldigt bra att sänka skatten mycket för höginkomsttagare samtidigt som man bekämpar inflationen, men man kan inte hjälpa dem som har det tufft just nu. Detta är märkligt. Det är detta som är skillnaden. Politik gör skillnad. Vi har ett annat sätt att hantera det. Vi tycker att ett mer jämlikt samhälle är vad vi bör eftersträva.
Vi får stöd i detta från många håll, också från många ekonomer. OECD säger till exempel att det är mycket bättre med jämlika länder därför att det är bra för tillväxten. Människor mår bättre, men det är också bra för ekonomin. Därför borde vi vara överens om att vi bör sträva efter ett samhälle där alla blir mer jämlika. Just nu ökar klyftorna. LO:s rapport Makteliten, som man har sammanställt sedan 1950-talet, visar hur klyftorna har ökat från 1980, då de var som minst, fram till nu.
Jag vill säga något för att vi har olika perspektiv på hur verkligheten ser ut. Jag har under många år jobbat med människor som har det svårt och tufft ekonomiskt, i normalläget. Varje gång jag läser en rapport om hur läget ser ut i landet i dag hör jag en av alla som jag har träffat och som sa så här: Den som säger att pengar inte spelar roll har aldrig haft dåligt med pengar.
Det handlar nämligen inte bara om att klara av att sätta mat på bordet, vilket är tufft nog, utan det tar över hela ens liv när man funderar över hur man ska klara månaden och få det hela att gå ihop. Yasmine nämnde väldigt bra hur detta påverkar barnen i Sverige. Det måste vi komma ihåg. Vi måste höra dessa röster. Vi måste förstå vad som ligger bakom alla rapporter. Först då kanske vi verkligen vill göra skillnad.
Jag upplever inte att den SD-styrda regeringen känner så. Man har fortfarande en del av den politik som vi hade i vår budget för hösten 2022, men läget är helt annorlunda nu än när regeringen tog över. Det behövs fler insatser för att hjälpa de familjer som har det tufft nu.
(Applåder)