Fru talman! Jag noterar att Marcus Wennerström nu har hållit två inlägg i den här interpellationsdebatten utan att framställa någon fråga till undertecknad.
Jag gjorde alltså en referens till interpellantens invändning om att medvetenheten om vilket ansvar som ställs på varje enskild individ behöver öka. Jag delar den uppfattningen. Jag håller också med Marcus Wennerström om att vi är ett folk som gör vårt yttersta när det krävs. Det har ett antal kriser genom historien visat, och det är naturligtvis en löftesrik insikt.
Det är också en löftesrik insikt att konstatera att när det säkerhetspolitiska läget i Sverige försämras söker sig fler till frivilligorganisationer. Det är naturligtvis ett kvitto på att det svenska folket är villigt att ställa upp för sitt land.
Poängen med hemberedskap är att vi ska ha så goda förutsättningar som möjligt när det oförutsedda drabbar oss. Återigen: Vi kan inte ställa samma anspråk på alla individer, eftersom alla individer olika förutsättningar. Desto viktigare är det då att vi betonar egenansvaret för dem som har förmåga. Det är nämligen bara när de tar detta ansvar som vi kan ta hand om dem som inte har förmåga. Det borde i grunden vara någonting som tilltalar en socialdemokrat. Men trots det för man denna debatt och diskussion som om man vill missförstå.
Jag noterar också brösttonerna i diskussionen från Hanna Westerén om att regeringen skulle sakna ambition på det här området. Det stämmer ju inte. Senast jag tittade kunde jag se att vi lägger precis samma anslag för utgiftsområde 6 i budgeten för 2024 som Socialdemokraterna när det kommer till de här frågorna.
Jag tycker alltså inte riktigt att tonläget är motiverat. I stället borde vi förenas i att det civila försvaret behöver bli bättre i Sverige. Det behöver bli bättre över hela linjen. Det börjar naturligtvis med varje enskild individ, precis som vi diskuterar i den här debatten, och nödvändigheten av att varje individ tar ansvar för sin hemberedskap.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men det finns naturligtvis en lång rad saker som ankommer på staten att säkerställa. Om jag bara får nämna några så genomför den här regeringen en historisk satsning på att snabba på restaureringen av skyddsrum i Sverige. Det har inte hänt sedan regeringen Persson beslutade att sluta bygga skyddsrum i Sverige 2002. Det är en riktningsförändring som går snabbare än den bana som stakades ut i det förra försvarsbeslutet och är en ambitionshöjning från den här regeringen - precis som vi nu aktiverar civilplikten i sektorn kommunal räddningstjänst, precis som vi i år anslår mer medel än den bana som slogs fast i försvarsbeslutet för räddningstjänst vid höjd beredskap för att stärka räddningstjänstens förmåga att skydda civilbefolkningen, precis som vi lägger snabbspårsuppdrag till MSB för att komma igång med försörjningsberedskapsarbetet, även detta en förmåga som helt lades ned i Sverige i slutet på 1990- och början på 2000-talet.
Det finns ett stort återtagande att göra. En del av det börjar naturligtvis med den individuella hemberedskapen.
(Applåder)