Fru talman! Vi lever i en utmanande tid - vi fattar det. Jag vill understryka det ifall statsrådet tvivlar på vår insikt om att vi befinner oss i ett allvarligt läge. Det är också för att vi fattar detta som vi undrar.

Ansvaret faller tungt på oss som verkar på andras, på väljarnas, uppdrag. Sverige och svenskarna prövas hårt, men i händelse av kris eller krig kan vi vara lugna för att prövningarna skulle vara långt fler och långt värre. För det ska vi bereda oss och rusta oss - helst gemensamt. Jag tycker att det är ett oerhört fattigdomsbevis att ett land som Sverige, med vår stolta historia av välfärd, välstånd och fred, inte kan erbjuda mer sammanhållning än det som statsrådet nu framhåller.

Det är mycket snack och lite verkstad - tyvärr, måste jag tillägga. Försvaret och civilförsvaret av Sverige vore oerhört betjänt av att regeringen och inte minst statsrådet själv tog beredskapsuppbyggnaden och det delade ansvaret för denna på större allvar. Att peka på regionernas ansvar för den civila sjukvårdskapaciteten och med samma logik peka på den enskildes ansvar för att lyssna på sin eller någon annans vevradio håller inte. Det må vara lätt, men det är inte rätt. Det är att göra Sverige och svenskarna och vår gemensamma beredskap och uthållighet en rejäl otjänst. Det är beklämmande. Jag tror också, fru talman, att det är farligt.