Fru talman! Jag vill börja med att säga tack för att de här frågorna ställs. Jag vill också berätta för dem som sitter här i kammaren och för dem som förhoppningsvis lyssnar via riksdagens hemsida att vi diskuterade detta så sent som precis före jul. Även Eva Lindh och jag diskuterade frågan då, eftersom andra ledamöter hade ställt exakt samma fråga. Men jag tycker inte att det är konstigt att man ställer frågan specifikt för sin region. Men det är ändå relevant för lyssnarna att få veta.

Det är också relevant att få veta att vi i december tog emot en skrivelse från flera drabbade kommuner och regioner. De fick också svar i december. Om det finns något frågetecken där och om vi har missat någon skulle jag gärna vilja att Eva Lindh utvecklar det, fru talman. Det behöver i så fall åtgärdas omedelbart. Den information jag sitter på är att vi svarade inom bara några dagar på den skrivelse som inkom.

Jag tänker peka på några delar i den förordning om elstöd till företag som vi har tagit beslut om. Där finns en bestämmelse om att näringsidkare eller juridiska personer som är verksamma inom primärproduktion av jordbruksprodukter endast kan få elstöd om högst 2,5 miljoner. Är en region i mitt tycke en primär jordbruksproducent? Nej! Det kan jag tillstå rakt ut. Det är klart att det här inte var intentionen med förordningen. Det här var inte intentionen med elstödet. Jag tycker att det är skönt om politiker ibland kan tala klarspråk. Det är klart att det här inte var det tänkta utfallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har utfärdat förordningen för att över huvud taget få lov att använda de här pengarna, som har legat hos myndigheten Svenska kraftnät. Man får vanligtvis inte röra dem och skicka tillbaka dem till vare sig hushåll eller kommuner i form av elstöd. Men en särskild krisförordning inom EU möjliggör att vi kan använda de här pengarna, som vi annars absolut inte får använda på det här sättet.

Den krisförordningen är ganska yxig och krånglig, fru talman. Vi har haft att förhålla oss till den och även till EU:s statsstödsbestämmelser, alltså för hur en stat får skicka tillbaka pengar till människor, företag och kommuner. Det får man inte göra hur som helst, för att inte snedvrida konkurrensen mellan de olika länderna i EU. Det är också ganska krångliga bestämmelser.

Vi har behövt förhålla oss till det och utfärda en förordning, fatta ett beslut, om hur vi ska betala ut elstöd i Sverige. Den behövde vara generell, och den behövde rikta sig till alla näringsidkare eller juridiska personer, alltså alla föreningar och företag, som bedriver primärproduktion av jordbruksprodukter, det vill säga inte bara till kommuner och regioner.

Det är uppenbart att man har hamnat i kläm här. Jag vill vara tydlig med att vi ser det. Det är ett elände att det har blivit så. Men det här är anledningen. Jag ser inte heller att någon under utformningen av förordningen uppmärksammade detta. Då hade det kanske funnits möjlighet att göra justeringar, men jag har svårt att se att den då ändå skulle fungera med alla dessa bestämmelser. Men det är anledningen till att det är som det är.