Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Cybersäkerheten är ett konstant och växande hot mot organisationer, myndigheter och aktörer genom det ständigt ökade digitaliserade samhälle som vi har. Vi kan bara se hur sköra vi är här i Sveriges riksdag.

Cyberattacker kan leda till konsekvenser som kan förhindra organisationers verksamhet. Detta lägger grunden till arbetet att se hur försvarsförmågan har utvecklats eller inte.

Riksrevisionens slutsats är att Sveriges informations- och cybersäkerhet inte har varit effektiv. Man bedömer att det bland annat saknas tillräcklig operativ och taktisk kunskap om hur cybersäkerhetsarbetet bedrivs på myndigheterna och inom den privata sektorn.

När det gäller it-säkerheten och cyberhotet kan vi läsa, höra och uppleva hur den digitala hotbilden mot Sverige eskalerar.

Herr talman! Vilka viktiga samhällsfunktioner ska vi då prioritera? Vad är det för cyberattacker som genomförs? Hur ska vi arbeta för att skydda det svenska samhället mot allvarliga cyberattacker? Och hur ska rätt instanser göra för att vara före? Ska Försvarets radioanstalt, FRA, ha huvudansvaret för ett cybersäkerhetscenter?

Nationellt cybersäkerhetscenter, NCSC, syftar till att förstärka myndigheternas förmågor att lösa sina respektive uppdrag samtidigt som det ska ge förbättrade möjligheter att höja den nationella förmågan att förebygga, upptäcka och hantera cyberangrepp och andra it-incidenter som riskerar att skada Sveriges säkerhet.

Fyra myndigheter fick samma uppdrag av tidigare regering. Enligt uppdraget skulle de arbeta tillsammans och i konsensus. Det har varit en utmaning att de skulle bli så snabbfotade som man önskat.

Herr talman! Därför är det bra att det just nu pågår en utredning för att se över huvudmannaskapet för Nationellt cybersäkerhetscenter, NCSC, och deras uppdrag, mandat och organisatoriska hemvist för att man ska säkerställa deras bidrag till hela samhällets informationssäkerhet och cybersäkerhet.

Herr talman! Det handlar om många frågor, och mycket har verkligen gått åt fel håll när det gäller att till exempel myndigheter, aktörer etcetera inte vet vad de ska göra.

I rapporten pekas det på att myndigheterna har haft svårt att samordna sin verksamhet, och utebliven ledning och uppföljning har resulterat i att man inte har uppnått önskat resultat.

Strategin är i flera delar otydlig gällande vilka aktörer och sektorer som är tänkta att påverkas och hur.

Det finns även otydligheter avseende hur olika målsättningar och aktiviteter är tänkta att påverka samhället, ekonomin och medborgarna i stort.

I sammanhanget konstateras det i Riksrevisionens rapport att det har tagit lång tid att bygga upp NCSC. Orsaken till detta förklaras ligga i att mycket tid har gått åt till att lösa frågor kring formerna för samverkan och att ansvaret för frågor som krävt insatser från flera olika aktörer, eller rent av frågor som inte tillhör någon aktörs huvudprioriteringar, till viss del har varit otydligt.

Detta blir ännu ett exempel, vid sidan av rapporten om arméns återuppbyggnad och personalförsörjning av gruppbefäl, soldater och sjömän, där den tidigare regeringen har sjösatt otydliga projekt som sedan inte har följts upp eller prioriterats.

Tidöpartierna tar nu ett tydligt grepp och kommer att rätta till brister som Riksrevisionen har påtalat i sin rapport.

Sverigedemokraterna kommer noggrant att följa upp att ord blir till handling och att en tydlig ansvarsfördelning – precis som uppföljning och kontroll – blir norm för verksamheten.

Herr talman! Nu får det vara slut med prat och otydligt ledarskap. Sverige och alla som arbetar med samhällets cybersäkerhet förtjänar bättre.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)