Herr talman! Jag ställde några frågor och fick ännu fler frågor tillbaka. Artig som jag är ska jag försöka bena ut detta.

Låt mig börja med att säga att vi, med all respekt för nuvarande granskningsrapport från Riksrevisionen, beställde en betydligt större rapport, nämligen Cybersäkerhetsutredningen, som lades på bordet sommaren 2021. Det mesta vet vi redan.

När det gäller strategin finns nuvarande strategi just nu publicerad på den nuvarande regeringens hemsida, as we speak – ursäkta att jag inte talar svenska. Den handlar bland annat om att vi ska ha en systematisk och samlad ansats. Vi ska se över säkerheten i hårdvara och mjukvara. Vi måste förebygga cyberangrepp och it-brottslighet. Vi ska öka kunskapen runt om i samhället. Och vi måste öka det internationella samarbetet.

Efter att ha svarat på dessa frågor återkommer jag till min fråga. Hur kan det komma sig att man som moderat, både i opposition och i regeringsställning, talar om vikten av en ny strategi? Man pratar och pratar, och man skriver debattartiklar i morgontidningarna. Men det har redan gått 15 månader av denna mandatperiod, och förmodligen kommer det att ta sisådär ett år till innan vi får den utlovade strategin på plats.

Och parallellt med detta har man börjat prata om en särskild, separat strategi för cyberpolitik med inriktning på utrikespolitiken – och den är inte heller på plats. Det är ingen som vet när den kommer. Utrikesministern stod här i talarstolen för ett år sedan och sa: Vi kommer att ta fram en cyberstrategi även med inriktning mot utrikespolitiken.

Och nu står vi här. Där jag började avslutar jag: Den centrala bristen är avsaknad av strategiska avvägningar och prioriteringar.