Fru talman! Jag tycker att denna debatt möjligtvis har gått lite över styr, i alla fall i förhållande till den ursprungliga frågan, som ju var vad jag skulle göra åt det faktum att det är svårt för många att få information om att deras barn har rätt till skolgång i Sverige även om de själva inte har rätt att vara här. Jag har nu gång på gång försökt säga att jag stöder den rättigheten och tycker att det är viktigt att se att barn har rättigheter i sig själva, oavsett hur deras föräldrar uppträder eller vad deras föräldrar fattar för beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kan man naturligtvis, som Annika Hirvonen, diskutera om vi ska ha skolplikt, som vi har för barn som har uppehållstillstånd i Sverige, eller en rätt till skolgång, så som det är formulerat i dag. Egentligen tror jag inte att det spelar så vansinnigt stor roll, för dessa barn bor under jord, så att säga. De finns inte i systemen på ett sådant sätt att de kan omfattas av skolplikt, utan det handlar snarare om rätt till skolgång.

Det är också viktigt att veta att Sverige är rätt extremt när det gäller skolplikt. De flesta länder har inte detta så strängt formulerat som vi har. Man kan alltså tycka att denna typ av kritik är lite märklig ur det perspektivet.

För mig är det viktigaste ändå att säga att barn har rätt till skolgång när de bor här. Det är kommunernas sak att göra så gott de kan. Som skolminister förstår jag att det inte är alldeles lätt att alltid ge information till människor som faktiskt lever vid sidan av det vanliga samhället.