Fru talman! Efter att ha lyssnat till statsrådets svar och argument under denna debatt känner jag mig som Sisyfos, som i den grekiska mytologin var dömd att ständigt rulla en sten uppför en kulle bara för att se den rulla ned igen. Varje försök att få konkreta svar av Johan Pehrson känns lika meningslöst.

Fru talman! Johan Pehrson tar upp väldigt många delar i sitt svar, men det intressanta är att när man lyssnar på Johan Pehrson kommer inte väldigt mycket konkret fram. Johan Pehrsons politik under det senaste året har varit som en säsong av en dålig dokusåpa, full av dramatik men utan verkligt innehåll. Därför blir det lite konstigt att Johan Pehrson hänvisar till en debatt i kammaren där ledamöter inte deltog. Det handlade om att en kollega tog den interpellationsdebatten. Men annars är vi här, Johan Pehrson. Vi är engagerade när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Vi tar frågan väldigt seriöst, och vi vill att regeringen ska göra mer.

Det hänvisas till att någon från Skatteverket inte skulle sitta i styrelsen för Arbetsförmedlingen. Det har vi aldrig sagt något om. Vi pratar om ett konsultföretag, om en lobbyist som sitter i styrelsen för ett konsultföretag. Hur väl rimmar det med det uppdrag som personen i fråga tar sig an? Det var detta vi ifrågasatte. Vi tycker att det också skadar förtroendet för myndigheten.

Men i dag diskuterar vi något annat. Vi pratar om kontrollen över myndigheten och om felaktiga utbetalningar. Regeringen behöver agera. Johan Pehrson behöver ta sitt ansvar.

Johan Pehrson är världsmästare på att lägga ansvaret på någon annan. I det här fallet lägger Johan Pehrson allt ansvar på myndigheten men också på den förra socialdemokratiska regeringen. I ett år, Johan Pehrson, har du varit statsråd. Vi förväntar oss att statsrådet tar ansvar för arbetsmarknadspolitiken och tar ansvar för konsekvenserna av den förda arbetsmarknadspolitiken.

(Applåder)