Fru talman! Gör om det som den tidigare regeringen har gjort, sa Johan Pehrson i sitt inlägg. För ungefär en vecka sedan var det partiledardebatt här. Statsrådet hade lite svårt att minnas vilka saker han själv hade drivit, men när reformeringen av Arbetsförmedlingen gjordes vill jag inte minnas att jag såg så jättemånga löpsedlar om Johan Pehrsons ilska över den reformering som skedde och som han nu säger att han behöver ta ansvar för. Men jag var inte med i förhandlingarna. Liberalerna drev kanske något där om att vi inte skulle reformera Arbetsförmedlingen. Jag vet inte, men det känns som om statsrådet bara skyller ifrån sig.

Regeringen behöver inse att det nu är de som sitter i förarsätet. Det är regeringen som behöver ta ansvar för hur vi ska sköta våra myndigheter. Jag kan inte direkt känna att arbetsmarknadsministern inser sitt ansvar, utan det är samma saker som sägs om och om igen, vilket vi har påpekat tidigare. Det blir minskade resurser till Arbetsförmedlingen, och man tror att effektiviseringar är lösningen framåt. Man tror att fler fristående leverantörer skulle vara lösningen för att få fler i arbete, när det egentligen handlar om att fler aktörer ska vara med och dela på kakan och de smulor som blir. Ja, ibland är det inte bara smulor utan hela kakor, för den delen!

Med tanke på att arbetsmarknadsministern också utser lobbyister i Arbetsförmedlingens styrelse är det lätt att man börjar fundera på vad som är syftet med det hela. Vad har regeringen för tankar med detta? Är det verkligen att använda resurserna för att få så många som möjligt i arbete, eller har regeringen någon annan agenda för Arbetsförmedlingens samlade resurser, och vad är i så fall den?