Fru talman! I akuta nödlägen och svåra kriser har vi i Sverige en tradition att samla oss för att möta krisen med full kraft. Så gjorde vi under de båda världskrigen - vi samlades i politiken och som människor. Vi satsade på att möta hotet fullt ut.

Så gjorde vi också under pandemin. Hela svenska folket avstod från möten med nära och kära. Vi vaccinerade oss och bar ansiktsmask för att skydda sårbara. Politiken samlades. Folkhälsomyndigheten fick ge råd som politiken följde. Så klarade vi krisen.

Så gör vi nu när Ryssland har invaderat Ukraina och hotar den europeiska säkerheten och friheten. Vi samlar oss enigt i stödpaket efter stödpaket. Vi är också eniga i att öka försvarsförmågan. Vi lyssnar till våra expertmyndigheter, det vill säga Försvarsmakten och civilförsvarsmyndigheterna.

Jag vill ställa en fråga. Den är inte retorisk utan allvarligt menad, och jag vill gärna ha ett allvarligt svar. Varför vill regeringen inte hantera klimathotet som den akuta kris det är? Varför lyssnar man inte på expertmyndigheterna utan gör tvärtom? Och varför samlar man inte partierna till en mer kraftfull klimatpolitik och storsatsar på klimatanpassning i bred enighet när vi nu ser klimatkrisens härjningar?