Fru talman och statsrådet Andreas Carlson! Jag har under debatten belyst två kritiska aspekter av situationen kring Dalabanan. Det gäller resenärernas upplevelser med borttagna snabbtåg och slitna Intercitytåg från 80-talet som inte är anpassade för personer med funktionsnedsättning och som saknar kiosker och AC. Det gäller också kvaliteten på infrastrukturen.

Jag tycker också att det är oacceptabelt att SJ och Trafikverket bollar ansvaret mellan varandra, särskilt när det är resenärerna, näringslivet och miljön som drabbas. SJ förväntar sig inte att kunna sätta in nya tåg förrän tidigast 2027-2028 och hänvisar till att det inte är meningsfullt att använda nya tåg på en bana som är i ett så dåligt skick. Med andra ord: Vi kan inte vänta på nya tåg om banan inte rustas upp. Samtidigt har Trafikverket investerat mycket i Dalabanan, men man når fortfarande inte upp till de mål som parterna har varit överens om.

Jag håller med statsrådet i fråga om prioriteringarna. Statsrådet har helt rätt prioriteringar vad gäller arbetspendling och godsinfrastruktur.

De här lösningarna är inte oöverkomliga. Det är inte fråga om ofantliga summor som återstår för att nå de gemensamt uppsatta målen. Med avgångar en gång i timmen och kortare restider kan Dalarna få tillgång till nödvändig arbetskraft, och människor kan fortsätta att bo kvar och pendla till sina jobb.

Jag vill tacka infrastrukturministern för debatten. Jag hoppas att vi kan räkna med snabba, konkreta förslag som förbättrar tågtrafiken mellan Dalarna och Stockholm. Det är ingen liten fråga för oss som bor i Dalarna, och det är en fråga som berör både Dalarnas och Sveriges framtid.

Vi är också många som är beredda att hjälpa till i detta arbete. Jag är fullt medveten om när infrastrukturministern tillträdde, och detta är brister som har funnits länge och under olika regeringar.