Fru talman! Den här debatten har tydliggjort hur viktig den framtida dialogen kommer att vara, vilket skolministern också pratade om i sitt senaste anförande.

Jag hoppas på det, för jag vet att fackförbunden vill prata om den här frågan. De vill säkerställa att deras framtida uppdrag är det nuvarande uppdraget och att de kan fokusera på utbildning och fostran i det uppdrag som står i skollagen och i läroplanerna.

Just den här debatten gör mig alldeles extra engagerad. För bara ett år sedan blev jag tjänstledig från mitt jobb som lärare, och kollega efter kollega har hört av sig under den här debatten om hur svårt de ser att deras framtida och nuvarande yrke kan bli. Gamla rektorer och rektorer jag lärt känna på andra sätt har hört av sig och sagt att "jag kan inte kräva det här av min personal". Det är därför denna fråga berör mig extra djupt. Jag är glad över att fackförbunden, alla fackförbund som organiserar skolans personal, så samfällt har ställt upp.

Jag låter skolministern svara på mina kollegors frågor i stället för att ställa ytterligare en fråga. I stället, och detta sagt med all respekt för den gränspolis som gör ett fantastiskt jobb i Sverige dag ut och dag in, står jag under den paroll som Sveriges lärare har: Jag är lärare. Jag är inte gränspolis. Jag anger inte!

(Applåder)