Fru talman! Jag tackar Lotta Edholm för svaret på interpellationerna. Jag börjar med en fråga som jag gärna vill gå härifrån med ett svar på i kväll. Den är ganska enkel, för det är en jo-eller-nej-fråga: Är inte det enklaste sättet att leva upp till svaret om att skolan ska vara en trygg plats för elever och personal att dra tillbaka de här utredningsdirektiven?

Jag ska resonera lite om bakgrunden till detta. Vi är här för att debattera konsekvenserna av en pågående utredning. Det verkar som att detta inte är någonting man ska diskutera förrän det finns ett lagförslag, men så fungerar det ju inte i en demokrati med ett starkt civilsamhälle.

Det här är en fråga som har väckt debatt i flera omgångar sedan Tidöavtalet ingicks som grund för regeringen. Den väckte debatt både när de första direktiven kom och när de andra direktiven kom för några veckor sedan. Det finns skäl till det. Något lagförslag finns visserligen inte, och det kanske inte ens kommer något som berör skolan - eller så vet vi med säkerhet att det gör det; det kommer lite olika bud från regeringsunderlaget. Men trots att det inte ens finns ett lagförslag får den här utredningen redan konsekvenser för människor som bor och lever i Sverige. Bara på grund av de här utredningsdirektiven upplevs skolan redan nu som en mer otrygg plats för barn, elever, lärare och övriga medarbetare.

Skolministern har i sitt skriftliga svar angett att skolans huvuduppgifter kommer att vara oförändrade. Men om skolministerns, Liberalernas och regeringens inställning är att skolan ska vara en trygg plats, varför då inte göra något så enkelt som att stå för det i direktiven i stället för att göra en förändring i direktiven som gör att det uppfattas som en bredare utredning där skolan och för all del andra områden inom välfärden inte alls ska ha någon särskild roll?

Då skulle motargumentet vara, fru talman, att man nu har förtydligat att det här ska utredas i enlighet med barnkonventionen. Men det gäller ju för alla utredningar. Alla utredningar som görs i Sverige ska göras i relation till de internationella konventioner som vi har anslutit oss till. Det är ingenting nytt.

Det här är en situation och en samhällsdebatt som gör att vår etiska kompass sätts på prov. I Örebro, som jag kommer från, har vi följt en ung tjej på gymnasiet de senaste åren - ganska mycket via hennes gymnasiekompisar, som under den tid hon var gömd hjälpte henne att genomföra sina studier. Innan hon tog studenten blev hon 18 och kunde ansöka om uppehållstillstånd på nytt. Hon tog studenten tillsammans med sina klasskamrater. Hennes rektors kommentar var att det inte var något svårt beslut att hjälpa henne med studierna. Hon har ju kommit in - vårt uppdrag är att utbilda, sa rektorn. Här höll den etiska kompassen. Men den utmanas nu av en regering där det är liberaler som styr på Utbildningsdepartementet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga - jo eller nej - är alltså: Är inte det enklaste sättet att leva upp till det skriftliga svar skolministern ger att dra tillbaka det här utredningsdirektivet?