Fru talman! Det förebyggande arbetet är viktigt för hela vårt land. En god beredskap är det som gör att en kommande kris inte blir en katastrof. Vårt klimatarbete måste gå hand i hand med klimatanpassning och beredskap. Vårt samhälle behöver både ställa om från fossilt till fossilfritt och ställa om för att bli bättre rustat inför extremväder.
Vi behöver höja kunskapen och förbättra riskanalyserna, så att vi kan göra rätt saker på rätt plats. Och vi behöver sätta in rätt åtgärder i ett tidigt stadium för att kostnaderna inte ska bli väldigt stora, som en tidigare talare också har nämnt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om klimatanpassning
Redan år 1977, det var alltså 18 år innan jag föddes, inträffade en av de värsta naturkatastroferna i Sverige i modern tid. Nio människor miste livet, och mängder av hus totalförstördes i samband med Tuveraset på Hisingen i Göteborg.
Arbetet med att klimatanpassa det svenska samhället borde ha satts igång mycket tidigare, och det borde ha kommit mycket längre. Tyvärr påverkas detta arbete av ett alldeles för sent politiskt uppvaknande. Det höga tonläget löser, som sagt, inga problem.
Nyligen var jag på en inspektionsresa längs Göta älv och fick ta del av arbetet där med att ras- och skredsäkra en av de mest skredkänsliga dalgångarna i Sverige. Arbetet med skredsäkring vid Göta älv är ett föredömligt exempel på hur man har kunnat öka takten genom att samordna det arbete som sker och involvera alla olika parter som berörs.
En stor del av det som kommer att behöva göras för att vårt samhälle ska bli bättre rustat för klimatförändringar handlar faktiskt om mer komplexa frågor än enbart pengar. Hittills har exempelvis de statsbidrag som funnits budgeterade faktiskt inte använts till fullo. Uppenbarligen är det inte fråga om ett samhällsproblem där den som satsar mest pengar är klar och kan gå hem, utan det här handlar i stället om hur vi bäst ser till att alla delar av landet har förutsättningar att genomföra insatserna som just de är i behov av.
Jag förstår att det här inte kommer att ge mig slagkraftiga rubriker i medierna, men, fru talman, jag vill ändå lyfta nivån i debatten och ta upp några av de faktiska problem som bromsar takten. En hel del kommuner vittnar om att de har svårt att rekrytera kompetens och anställa dem som ska genomföra åtgärderna. Tillståndsprocesser för att genomföra åtgärderna drar ut på tiden. Det finns en otydlighet och en osäkerhet vad gäller ansvarsfördelning mellan kommuner, myndigheter och fastighetsägare. Det finns enligt expertrådet på SMHI både lagstiftning och styrmedel som kan komma att behöva ses över. Och vi behöver på olika sätt öka incitamenten för att satsa. Statens uppgift i arbetet är att leda, stötta och samordna de insatser som bäst utförs runt om i vårt avlånga land på olika platser. Utan rätt åtgärder blir insatserna mer kostsamma när ovädret väl inträffar.
(Applåder)