Fru talman! Jag tackar för de angelägna interpellationerna, som lyfter ett väldigt viktigt ämne, och tackar givetvis också ministern för svaret.

Med full respekt för vissa människors helt ärliga frågor kring vad den utökade informationsplikten skulle kunna innebära för exempelvis yrkesintegriteten eller rätten till vård måste jag ändå säga att det är lite tröttsamt att den rödgröna sidan, i det här fallet Socialdemokraterna, ständigt verkar söka ursäkter för en ansvarslös hållning i migrationsrelaterade frågor. Jag väntar mig att vi inom några år kommer att få stå här och höra Socialdemokraterna säga: Vi har alltid varit för informationsplikt - det är Reinfeldts fel att samhället har tappat kontrollen! Det sistnämnda kan jag i och för sig hålla med om till viss del. Detta hypotetiska scenario är inte så otänkbart, inte minst med tanke på att informationsplikt i någon form har varit gällande även under socialdemokratiska regeringar.

Detta är inget nytt påhitt från regeringen eller Sverigedemokraterna utan något som råder i ganska hög grad redan i dag enligt vad som framgår i 7 kap. utlänningsförordningen under rubriken "Underrättelseskyldighet", och det har som sagt även rått under röda regeringar. Nuvarande regler gäller Arbetsförmedlingen och Skatteverket, men fram till 2015 gällde underrättelseskyldigheten dessutom skola och socialtjänst.

Man talar om att det här skulle leda till det man kallar för hudfärgsbaserad profilering. Det är såklart inte sant. Huruvida man vistas illegalt i landet eller inte har givetvis ingenting med ens hudfärg att göra. Det är därför vi har legitimation, pass och så vidare. Men, fru talman, om vi lägger ironin åt sidan en liten stund verkar ledamotens främsta invändning och oro vara att det grundläggande förtroendet för samhällsbärande yrkesgrupper skulle försämras samt att det skulle leda till viss splittring i samhället på olika sätt.

Här är det viktigt att erkänna några saker. För det första finns det personer som inte ska vistas i Sverige. Så enkelt är det. Det kan röra sig om personer som har begått grova brott, våldtagit, förnedrat, ljugit för att ta del av svensk välfärd eller - vilket är det mest relevanta i det här fallet - helt enkelt blivit nekade att vara här men valt att inte acceptera Sveriges beslut. Det här är något som samhället måste fånga upp, men det är något som man har misslyckats med hittills.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra är det inte så att myndigheterna har sitt främsta ansvar gentemot andra länders medborgare, framför allt inte när dessa vistas här illegalt. Med det sagt kan man fortfarande fullfölja sitt uppdrag som myndighet. Man kan till exempel behandla en patient även om man är transparent med att personen i fråga inte ska stanna kvar i landet efteråt.

För det tredje kan man inte bygga sammanhållning parallellt med ett skuggsamhälle. Ska man återbygga sammanhållningen i Sverige är det helt avgörande med brottsbekämpning tillsammans med en seriös migrationspolitik som är i ordning.

Socialdemokraterna lyfter fram att det här skulle skapa misstro bland invandrargrupper. Men det är inte fråga om homogena grupper. De som vistas här som invandrare lagligen berörs inte av detta förslag på något vis, utan det är en åtgärd för att minska det illegala.

För att sammanfatta, fru talman: Varken sjukvården eller skolväsendet ska genomföra något slags utvisning. Det här ändrar inte deras uppdrag. Vård som inte kan anstå ska finnas tillgänglig i samhället, och det är inget som en utökad informationsplikt på något vis kommer att ändra på.

Med det sagt och med all respekt: Samhället har ett väldigt stort problem med människor som befinner sig illegalt i landet. För att lösa detta problem måste det finnas ett samarbete, och rätt myndigheter måste få kännedom om personer som exempelvis stannar i Sverige efter utvisningsbeslut. Menar man allvar med att åtgärda de problem som Socialdemokraterna och den före detta sjuklövern har skapat på migrationsområdet behöver man få till en utökad informationsplikt.

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).