Fru talman! Jag tycker att det har framkommit med all önskvärd tydlighet under hela den här eftermiddagen att det pågår en sjukvårdskris i Sverige. Ingen säger att krisen i grund och botten är den moderatledda SD-regeringens fel, men när man ser konsekvenserna av den ekonomiska krisen och inte gör något åt den bli man ju delansvarig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hälso- och sjukvård är komplicerat. Vi skulle kunna ha många olika debatter här om primärvård, forskning, läkemedel, beredskap, kompetensförsörjning, demografi, trygghet, likvärdighet, SVF och så vidare, men nu talar vi om det faktum att pengarna inte räcker till. Regionerna gör sitt allra yttersta, men det resulterar i nedskärningar, besparingar, höjda avgifter, skattehöjningar och en sämre vård.

Vad gör då regeringen? Jo, man tycker sig ha råd med skattesänkningar. Det var precis nyligen som finansministern, som för övrigt frågan egentligen ställdes till men som lämnade över den till sjukvårdsministern, sa att nu blir det nog läge för lite skattesänkningar. Det är ändå viktigt för en moderatledd regering. Jag ska inte addera många nya frågor här, men jag är lite nyfiken på om sjukvårdsministern verkligen delar den prioriteringen.

Det gäller att skrapa fram ett reformutrymme, vilket vi socialdemokrater i två oppositionsbudgetar har visat att man kan göra. Man kan avstå från skattesänkningar till dem med höga inkomster. Man kan avstå från lyx-rut. Man skulle till och med kunna tänka sig att ha kvar plastpåseskatten, men jag tycker att den är ganska liten i sammanhanget. Man kan ha en bankskatt.

Det finns sätt att öka reformutrymmet. Men om man använder det reformutrymme man redan har till skattesänkningar bådar det inte gott för välfärden och sjukvården.

Jag lägger till den frågan: Delar sjukvårdsministern finansministerns uppfattning att det nu är skattesänkningar som gäller framöver? Det gör mig riktigt bekymrad.

(Applåder)