Fru talman! Föga förvånande kommer jag att fortsätta prata om gotländsk sjukvård.

Utöver det som jag har beskrivit tidigare - att den jämlika vården allvarligt äventyras när sjukvården är så gravt underfinansierad - tillkommer för min valkrets liksom för många andra ytterligare en utmaning, nämligen det civila försvaret.

Det svenska civilförsvaret ska rustas upp; därom är vi överens. Vi är däremot inte överens om vem som ska stå för notan. Gotland har ett uttalat strategiskt läge i försvaret av Sverige; detta vittnar inte minst Försvarsmaktens pågående upprustning på Gotland om. Det kommer dock an på regionerna att rusta upp den civila sjukvårdskapaciteten.

Sug på den för ett ögonblick. I ett läge då gotländsk sjukvård går back med 400 miljoner kronor förväntas Region Gotland alltså även leverera sjukvårdskapacitet i händelse av kris eller krig. Denna börda fördelas på 61 000 gotlänningar. Det är häpnadsväckande.

Regeringen har anslagit kaffepengar för regionerna att dela på för att klara det civila försvaret i ett läge då regionerna blöder, då civilministern ojar sig över att civilförsvarsuppbyggnaden går för långsamt och då Gotland förväntas bygga upp kapacitet för kris eller krig.

Jag är odelat positiv till gemensam beredskap och till ett starkare civilt försvar, men jag kan inte för mitt liv begripa hur regionerna utöver sina nuvarande utmaningar ska kunna leverera kapacitet i händelse av kris eller krig. Jag vill därför understryka min fråga till statsrådet om hennes bedömning av kommunernas och regionernas kapacitet för svensk hälso- och sjukvård.

(Applåder)