Fru talman! Det är svårt att balansera orden när vi talar om något så basalt och samtidigt livsavgörande som sjukvård.
Vi har en lagstiftning i landet som stipulerar att vårdbehovet ska vara avgörande när det avgörs vilka insatser vi ska få, inte vad vi tjänar eller var vi är bosatta.
Jag kommer från Gotland, som är landets i särklass minsta sjukvårdsregion. Likväl måste vi ha ett akutsjukhus med allt vad det innebär samt en ständig överkapacitet givet utsattheten i vårt geografiska läge.
Jag lever i en del av landet där det redan före pågående sjukvårdskris var exceptionellt tufft att få ekonomin att gå ihop och att leverera det elementära: rätt vård i tid. Men tack vare enastående insatser av sjukvårdens medarbetare levererar Gotland fortfarande cancerbehandlingar, förlossningsvård och insatser mot psykisk ohälsa.
Det är såklart allt annat än gratis. Vi går med hundratals miljoner i underskott, och vi är strukturellt underfinansierade med cirka 300 miljoner kronor per år. Med inflationen och den pågående sjukvårdskrisen hamnar vi på ett underskott om 400 miljoner kronor. Det är helt ohållbart.
Om vi återvänder till det som vi riksdagsledamöter är satta att sköta - lagstiftningen, hälso- och sjukvårdslagen och den hoppingivande formuleringen om likvärdig vård - är det ett faktum att den pågående sjukvårdskrisen förvärrar skadorna avsevärt i en redan svårt sargad region som min.
När gotländsk sjukvård går back med 400 miljoner kronor per år i en total budgetomslutning om 2,1 miljarder är det givet att det inte är möjligt att osthyvla sig ur detta. Då blir frågan: Vad ska bort? Vilken vård är det gotlänningarna inte längre ska få? Givet vårt geografiska läge kan vi samarbeta med andra om vissa typer av vård. Men i vissa fall måste vi ha en egen kapacitet. Regeringen måste svara på vad som ska bort.
När sjukvården är så katastrofalt underfinansierad som den är nu och när man inte tar tillräcklig hänsyn till geografi, vårdtyngd, ökande kostnader eller något annat som skulle kunna ge en respit blir signalen till regionerna tydlig: Det ska sparas. Men på vad?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag tycker att gotlänningarna och givetvis medborgarna i Sveriges alla regioner, som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen, förtjänar besked om vad det är som regionerna ska sluta utföra, vem som ska sägas upp och vilken vård vi inte längre kan räkna med.
En kristdemokratisk företrädare har i den här kammaren talat om patienter som har väntat olagligt länge. Då undrar man var gränsen går för svenska regioner. När har de väntat olagligt länge på besked om regeringen tänker ta några initiativ för att undvika att regionerna ska säga upp ännu mer vårdpersonal?
(Applåder)