Fru talman! Efter att ha hört ledamöterna Olsson och Cederfelt drar jag slutsatsen att vi i en moderat värld sköter vi oss själva och struntar i andra. Har vi inte skapat en konflikt är det inte heller vårt problem att lösa den eller på något annat sätt bistå i att komma fram till en fredsförhandling. I en moderat värld får civila palestinier och barn skylla sig själva när en terrororganisation som Hamas begår det fruktansvärda brott som begicks den 7 oktober.

Jag hoppas verkligen att inte hela det moderata partiet resonerar så. Man blir ju mörkrädd när man hör detta.

Utrikesministern säger att oron växer alltmer. Jag tycker att detta har nått kulmen - en helt ny nivå av historisk skam. Det är ett näst intill internationellt misslyckande med att skydda. Man låter Israel löpa linan ut.

Trots mina frågor har utrikesministern inte svarat. Vad är det man gör i denna intensiva diplomatiska kontakt? Vilka vägar och verktyg har använts? Vad har utrikesministern gjort för att få fram en fredslösning? Hur har han påverkat EU? Hur har han påverkat Israel? Hur har han pratat med palestinierna? Hur har han pratat med närområdet? Vad har man gjort? Varför är Sverige så passivt?

I min förra interpellationsdebatt, i november, bad jag utrikesministern att inte låta oss som svenskar skämmas över den här situationen. Nu ber jag åter utrikesministern att agera på riktigt - att inte bara skriva ord på papper utan faktiskt också följa upp dem och se till att de blir till handling.

(Applåder)