Fru talman! Under våra liv kommer det stunder då våra val och ansträngningar, eller bristen på ansträngningar, tydligt avgör vilka vi är både som människor och som folkvalda. Jag tror att dessa månader av krig mellan Israel och Hamas, där civilbefolkningen i Gaza får betala det yttersta priset för Hamas oförsvarliga terrorattack, kommer att vara en sådan tid - också för utrikesministern och ytterst för Sveriges regering.

Många viktiga frågor har ställts under denna debatt om vikten av en humanitär och omedelbar vapenvila, om vikten av att utreda folkrättsbrotten i kriget och om vikten av att Sverige kliver fram och visar ett ledarskap i stället för att huka sig bakom talepunkter om stöd till tvåstatslösningen medan man i handling visar att man egentligen gör allt annat än det som krävs för att faktiskt stå upp för tvåstatslösningen. Det är vad vi gör som spelar roll, inte bara vad vi säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det går inte en dag utan att jag tänker på Amina, som jag fick möta på Västbanken för drygt ett år sedan. Med hjälp av svenskt bistånd driver hon ett kvinnokooperativ inom jordbruk och har stärkt såväl den ekonomiska egenmakten som den politiska makten för kvinnorna i byn kraftigt. Detta är ett svenskt bistånd som regeringen har bestämt inte ska betalas ut. På frågan varför Amina ska betala priset för Hamas attack tycker jag att utrikesministern är svaret skyldig.

När Tobias Billström blickar tillbaka på sin politiska gärning, vill han då vara utrikesministern som i det internationella samfundet gjorde sitt yttersta för folkrätten och respekten för mänskligt liv, för en omedelbar vapenvila och för realistiska steg mot en tvåstatslösning - eller vill han vara den utrikesminister som gömde sig bakom tomma talepunkter medan Gazas kvinnor, under tungt bombardemang, tvingades till kejsarsnitt utan bedövning?

(Applåder)