STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har redogjort för hur regeringen agerar för att Sverige ska hålla ihop genom den mycket tuffa kris vi har. Inflationens återkomst i ekonomin skapar stora påfrestningar; inte minst drabbas de människor som har små ekonomiska marginaler. Vi vet hur det slår mot pensionärer och människor med låg lön när alla priser ökar. Då behöver man kraftsamla, prioritera och välja för att komma till rätta med inflationsproblematiken och se till att prisökningstakten klingar av. Vi har bedrivit en stram och återhållsam politik för att inte stå i vägen för Riksbankens möjlighet att föra tillbaka Sverige till prisstabilitet.

Interpellanten och hans partikollega beskriver väl hur inflationen är ett stort problem för hela samhället, för löntagare och pensionärer och för alla dem som går och handlar sina matvaror. De tycks dock inte lika engagerade i de politiska verktyg och vägval som behöver göras för att komma till rätta med inflationsproblematiken. Om lösningen på inflationsproblematiken hade varit en expansiv finanspolitik, det vill säga att göra av med mer pengar, hade man kunnat förstå en del av resonemangen. Men problemet är att man inte kan bota inflationssjukan på det sättet. Den behöver mötas med den typ av policy vi har i Sverige, med en självständig riksbank och en försiktig finanspolitik som inte spär på prisutvecklingen.

Inom ramen för detta, vad gör vi för att människor ska ta sig igenom detta på ett så bra sätt som möjligt? Vi har prioriterat stora resurstillskott dit där de behövs mest, till kommuner och regioner, så att vi ska kunna fortsätta hålla så hög kvalitet som möjligt på våra välfärdstjänster. Vi har prioriterat att sänka skatten för dem med låga och vanliga inkomster så att de bättre kan möta prisutvecklingen. Vi har prioriterat att sänka skatten för landets pensionärer och låtit indexeringen i olika transfererings- och bidragssystem slå igenom så att de som har de minsta marginalerna ska få lite lättnad. Vi har valt att införa särskilda stöd till dem som har de allra mest utmanande livssituationerna, till exempel småbarnsfamiljer med små marginaler i sin ekonomi. Vi har också valt att råda bot på en del av de orättvisor som har splittrat Sverige över tid. Vi har sänkt drivmedelskostnaden så att det ska bli mindre dyrt för familjer som behöver använda bilen för att ta sig till och från jobbet och få ihop småbarnslivet och livspusslet i stort.

Det är korrekt att det har ställts krav på prioriteringar. Man har inte kunnat ge allt till alla. Men när jag lyssnar på interpellanten kan jag ändå inte undgå att känna att det finns en relativt bred samsyn. Innerst inne tror jag att en välbalanserad socialdemokrati inte har så mycket emot dessa prioriteringar. Det kokar ned till en debatt om man ska införa ytterligare en bankskatt eller inte.

Den befintliga bankskatten skapar stora problem för välfärdsfinansieringen, för våra kommuners möjlighet att låna gemensamt. Det är ett utestående problem som inte är löst. Det kanske man skulle vilja lösa innan man inför en ny skatt. Innan man inför en ny skatt som skulle kosta kanske 4 000 kronor per år kanske man ska ställa sig frågan om bolånetagarna inte redan är tillräckligt hårt pressade.

I grund och botten hör jag mer samsyn än konflikt här.