Fru talman! Kambodja har alltsedan valet 2018 i praktiken varit en enpartistat. Det största positionspartiet CNRP förbjöds året innan, och dess efterträdare Candlelight Party, ledamot av Liberala internationalen, diskvalificerades inför parlamentsvalet tidigare i år. På så sätt stod det styrande partiet CCP i praktiken som ensam kandidat.

Efter valet överlät premiärminister Hun Sen, som suttit i 33 år, posten till sin son, general Hun Manet. Kambodja har med andra ord förvandlats till en auktoritär enpartistat där regeringschefskapet går i arv.

Regimen har under lång tid brutit mot FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Övergreppen gäller främst yttrandefrihet, föreningsfrihet och församlingsfrihet. Oberoende medier existerar knappt längre. Journalister och fackföreningsrepresentanter fängslas. Fredliga demonstrationer upplöses med våld.

Fru talman! Sedan jag lämnade in min interpellation i december har läget förvärrats ytterligare. Den SD-styrda regeringen meddelade dagarna före julafton att de avslutar allt stöd till Kambodja från nästa år. Det sker i ett läge där de hjältar i landet som fortfarande vågar kämpa för sina och andras mänskliga rättigheter behöver oss som mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sedan regeringens besked kom skäms jag över att vara svensk när jag pratar med mina vänner i Kambodja. Låt mig ge några exempel.

Allt Kambodjabistånd som går via paraplyorganisationen Diakonia försvinner vid årsskiftet. Diakonia stöder i sin tur 19 partnerorganisationer. Störst av dem är Licadho, som har verkat i mer än 30 år i Kambodja. Bara under förra året stödde Licadho 32 000 kambodjaner - 32 000 individer som har drabbats av regimens olika övergrepp. De har fått stöd med till exempel rättshjälp. Detta kommer Licadho nu inte att kunna fortsätta med när det svenska biståndet försvinner.

Det har handlat om bönder som fått sin mark exproprierad. Det har handlat om vård och mediciner till politiska fångar. Det har handlat om stöd åt fackföreningar vars ledare har fängslats, stöd åt misshandlade kvinnor och förstås om bevakning och rapportering av människorättsbrott från regimens sida.

Fru talman! Som en följd av regeringens nya biståndspolitik kommer Licadho och Diakonias övriga 18 partner att kraftigt tvingas skära ned sin verksamhet. De redan trakasserade och hotade människorna och människorättsaktivisterna ställs nu utan skydd. I de flesta fall måste deras föreningar stänga, något som kommer att leda till jubel från den auktoritära regimen.

Fru talman! Biståndet till civilsamhället, som främst har gått till FN-organ och organisationer som arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter, antikorruption och fria medier, har varit en viktig motkraft mot den auktoritära regimen. Jag har själv varit där och träffat oppositionspolitiker. Jag vet hur mycket det har betytt. Biståndet har faktiskt gett en ökad medvetenhet hos kambodjanerna om deras rättigheter. De vågar höja sina röster trots förtrycket. Jag undrar vad statsrådet tycker att jag ska svara när mina vänner som kämpar för demokrati i Kambodja frågar vad de nu ska ta sig till.

(Applåder)