Fru talman! Jag försöker att belysa den mänskliga delen bakom alla de siffror vi talar om. När vi överväger bistånd till krigszoner och till Palestina måste vi också reflektera över den verkliga inverkan.

Bistånd för mig är inte bara en siffra. Det är miljontals människor som behöver det för sin överlevnad. För en ung flicka i Gaza är det biståndet och den skolgången kanske det viktigaste hon kan få för att få ett hopp om livet och framtiden. Det är ett steg mot en ljusare framtid. En familj i ett flyktingläger är inte en siffra i en biståndsrad. Det är människor som varje dag behöver det för att överleva. Jag vet det, fru talman. Jag har sett det med mina egna ögon. Jag vet vad bistånd och svenskt bistånd betyder.

Som en påminnelse om vårt gemensamma ansvar vill jag bara berätta om en ung pojke i det krigsdrabbade och dessutom belägrade Sarajevo. Där som i Gaza var bistånd ofta skillnad mellan liv och död. Den pojken fann hopp i en burk svensk kalops. Han såg svenska flaggan och tänkte: En dag ska jag förhoppningsvis se världen, och framför allt skulle jag vilja se Sverige. Den pojken bor i dag i Sverige och bidrar till vår välfärd. Även hans skattepengar bidrar till bistånd och till Gazas barn.

(Applåder)