Fru talman! Den fråga som statsrådet inte riktigt uppfattade var en av frågorna i min interpellation: Hur agerar regeringen och statsministern för att driva på för en uppgörelse mellan de 26 länder som var överens? Vad anser EU-ministern om att man aldrig gick fram med en uppgörelse mellan de 26 länderna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag återgår till det som handlar om rättsstatens principer och EU:s gemensamma värderingar. Kommissionens försök att få Ungern att lyfta sitt veto mot det ekonomiska stödet genom att ge möjligheten att betala ut 10 miljarder euro av frysta EU-pengar till Ungern misslyckades. Ungern gick faktiskt inte med på en uppgörelse utan stod fast vid sitt veto.

Statsrådet medger att det finns anledning att vara orolig över rättsstatens principer. När då EU-kommissionen och EU:s ledare låter Ungern spela den här rollen och använda sig av den typen av påtryckningar för att försöka få loss pengar som de egentligen inte ska ha tillgång till om de inte följer rättsstatstens principer kan den som från början var orolig känna ännu större oro för hur grundläggande värderingar upprätthålls i vårt EU-samarbete.

På det kan man lägga det jag säger när det gäller den svenska regeringen. Socialdemokraterna och Moderaterna är överens om det här. Men regeringen, som leds av moderater, har bestämt sig för att regera med Sverigedemokraterna, som man förhandlar med. Och Sverigedemokraterna och deras partivänner i Europa ifrågasätter gång på gång rättsstatens principer. Då blir min fråga ännu mer angelägen. Hur agerar Sverige och den svenska regeringen för att säkerställa EU:s gemensamma värderingar och för att upprätthålla rättsstatens principer? Det är grundläggande för det gemensamma EU-projektet.

EU-ministern säger - och statsrådet svarar ju i statsministerns ställe - att regeringen är orolig för rättsstatens principer, och man sitter i ett samarbete med ett parti vars partivänner ute i Europa gång på gång ifrågasätter rättsstatens principer.

Statsministern deltog alltså i ett EU-toppmöte där 26 länder var överens om att stödja Ukraina med det ekonomiska stöd som behövs för deras egen säkerhet, fred och frihet men också för hela Europas och Sveriges säkerhet. Vad var det då som gjorde att statsministern inte agerade för att man skulle plocka fram en uppgörelse som de 26 länderna var överens om i fråga om att stötta Ukraina med de pengarna? I stället låter man sig sitta fången i Ungerns dagordning, där de hela tiden försöker spela ett spel i Europasamarbetet till sin egen fördel.

Om man är orolig för rättsstatens principer och vill stödja Ukraina med nya pengar, varför har man då inte ägnat jul- och nyårshelgerna åt att förhandla fram en lösning som innebär att pengar kan ges till Ukraina från de 26 länder som var överens?