Fru talman! Jag kan inte säga när kunskapsstödet kommer. Socialstyrelsen ska vara färdig med uppdraget om ungefär ett år. Om de är färdiga med någonting tidigare kan de börja skicka ut det och jobba med det, för de har myndigheten att göra det. De kan dock också vänta till sista dagen med att presentera det. Min förhoppning är att detta kommer snarast möjligt, men jag inser också att det behöver vara gediget. Det ska förstås bygga på evidens, och man behöver fånga helheten. Ibland vet jag att min otålighet inte är bra och att det är bättre att invänta att det kommer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Mitt arbete tar framför allt vid när detta har kommit, för med det i hand behöver vi se över hur vi kan se till att det kommer ut. Hur säkerställer vi att medarbetare i primärvården får kunskap om detta?
Ett skäl till att vi tillsatte utredningen var behovet av fortbildning. Det är mycket som kommer från olika regeringar och från olika myndigheter som aldrig når ut till vårdpersonalen. De får inte tid att se vad den nya lagen, det nya kunskapsstödet eller de nya rönen innebär, utan de tvingas bara arbeta på hela tiden. I bästa fall kan man, om man har tid över, läsa in sig på det på sin fritid.
Om det har kommit nya riktlinjer för, i det här fallet, klimakterievård måste det ju vara en uppgift för arbetsgivaren att se till att man tittar på dem i sin primärvård eller på sin vårdcentral eller hälsocentral. Man måste fråga sig hur man arbetar med detta. Behöver man förändra någonting? Hur behöver man jobba?
Det är naturligt att arbetsgivaren ger utrymme för medarbetarna att göra detta när det kommer nytt kunskapsstöd, nya riktlinjer eller kanske en ny lag, men det fungerar inte så i hela Sverige. Det är också ganska få regioner som har avsatt pengar i primärvårdspengen till fortbildning. Därför tror jag att det finns skäl för oss att ha den utredning som vi har tillsatt, med Harriet Wallberg som särskild utredare, för att titta på olika specialistbehörigheter och på fortbildningsbehovet.
Det räcker inte att staten kommer med pengar. Tidigare regeringar har också haft detta. Det rör sig om ungefär 1 ½ miljard; den här regeringen ökade på lite grann. Men vi får inte effekt av det - det är ju det Riksrevisionen har sagt till oss, och det är så riksdagen har bedömt det hela. Vi har väl alla bekänt oss till att vi måste få bättre verkan för pengarna när vi gör det.
Därför är det viktigt för mig att vi inte bara samlar ihop pengar som ska komma regionerna till del, så att de kan använda dem, utan att vi också får verkan på det vi gör. Detta får väl bli ett lackmustest på om det fungerar - om vi hittar bättre metoder att nå ut med nya kunskapsstöd så att de får verkan och så att kvinnor i slutändan kan berätta att det har blivit skillnad och att de får hjälp på ett bättre sätt, att de får adekvat hjälp och att de får kunskap och behandling som bygger på den senaste kända evidensen. Det är ju viktigt att man hänger med i de delarna.
Jag tror att regeringens forskningsproposition kommer att vara viktig för att ge stöd till forskning om kvinnors hälsa och sjukdomar i ett brett perspektiv - vi ska ju inte styra forskningen på det där sättet.
Låt oss ta det som ett gemensamt projekt att fortsätta lyfta fram frågorna. Mitt uppdrag i regeringen är att se till att få verkan för det som pengar ger i överenskommelser och i de kommande nationella kunskapsstöd som Socialstyrelsen arbetar fram samt i de informationsinsatser som de kommer att göra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag är glad över att interpellanten tog upp frågan, för det sätter press på mig. Det är precis så man ska göra. Låt oss gemensamt fortsätta ta upp frågan eftersom det finns ett litet stigma omkring detta och man kanske inte vågar berätta. Därför var jag glad över att statsministern var så engagerad i frågan och att vi gemensamt tog upp den under ett studiebesök. Det syntes i medierna och gav en diskussion om kvinnors hälsa. Låt oss hålla i detta, för vi gör alla människor en tjänst om kvinnors hälsa prioriteras bättre.