Fru talman! Tack till båda ledamöterna för väldigt goda frågor!

Låt mig börja med att reda ut lite av det som möjligen krånglar till denna interpellationsdebatt, nämligen att jag delar ansvaret för dessa frågor med andra statsråd, främst statsrådet Kullgren. Det som ingår i mitt ansvarsområde och det främsta verktyg jag har för att begränsa spridningen av PFAS-ämnen är det lagstiftningsarbete som pågår inom EU och på internationell nivå, där jag är högst engagerad och på många olika sätt deltar aktivt för att bidra till att vi ska få en bättre reglering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver detta finns olika delar av arbetet med PFAS-ämnen och spridningen i vårt samhälle som våra respektive myndigheter jobbar med, och just därför är det viktigt att nämna att Livsmedelsverket har valt att sätta ett så strängt gränsvärde som möjligt men att det finns en övergångsperiod och att tillämpningen påbörjas först den 1 januari 2026. Detta är utgångsläget.

Livsmedelslagstiftningen är också utformad på ett sådant vis att det är producenterna som ansvarar för att se till att de livsmedel de släpper ut uppfyller lagstiftningens krav.

Men för att återgå till de delar som jag som statsråd för klimat- och miljöfrågor arbetar med finns det många olika bitar som jag gärna vill nämna. Den främsta är kanske frustrationen över att det går så långsamt, när vi är medvetna om hur skadliga dessa ämnen är och att de inte är nedbrytbara utan sätter sig inte bara i våra produkter utan också i våra blodomlopp.

Att det inte går snabbare att hantera en sådan fråga väcker ganska mycket frustration. Därför skulle jag bara vilja nämna att vi märker att det går framåt. Det arbete som pågår på EU-nivå rör sig steg för steg mot att förbjuda allt fler PFAS-ämnen. Sedan är det ju så att man kan ändra ett ämne ganska lite och sedan klassa det som ett nytt ämne och fortsätta att bruka det. Det är alltså en ganska krånglig situation rent lagstiftningsmässigt när det gäller hur man ska komma åt PFAS-ämnen.

Det är väldigt angeläget att EU-kommissionen ökar takten i sitt arbete med dessa frågor. Detta är något som jag personligen har påpekat för kommissionären, och jag gjorde det även framför medierna under det svenska ordförandeskapet. Vi påpekar också i alla typer av internationella sammanhang att vi behöver revidera EU:s kemikaliestrategier och lyfta fram exempelvis Reach, som är i stort behov av revidering. Det är en sak som verkligen skulle öka takten i det arbete som pågår för att få bort kemikalier som är skadliga i vårt samhälle.

Samtidigt är processen utformad så att Sverige kan komma in först när kommissionen har lagt fram detta, så vi är något låsta när det gäller att sätta press på kommissionen att ta denna fråga på större allvar. Jag tar gärna all hjälp jag kan få från fler partier i Sverige i detta arbete. Det är som sagt viktigt för både mig och hela regeringen att begränsa och förebygga exponeringen av PFAS i vårt samhälle.

Sedan vill jag nämna något kort om det ärende som togs upp. Regeringen ska ju inte uttala sig om särskilda domstolsmål, men jag vill uppmärksamma att ledamoten i interpellationen inte på ett helt korrekt sätt beskriver vad Högsta domstolen prövade och uttalade sig om i PFAS-domen. Högsta domstolen har alltså inte bestämt att de Ronnebybor som stämt det kommunala vattenbolaget får rätt till skadestånd, utan det som domstolen har tagit upp och tagit ställning till är att de höga halter av PFAS som har uppmätts i de klagandes kroppar utgör ett effekttillstånd, bara så att vi har detta klart för oss.