STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Detta inlägg var väl kanske vad man kunde förvänta sig. Men det är ju faktiskt så att statsministern ytterst är ansvarig för både Regeringskansliet och regeringen. Jag skulle kunna förstå om det hände vid något enstaka tillfälle, om statsministern var sjuk eller hade några andra uppdrag som gjorde att det var svårt att hitta någon plats i kalendern, att han lämnade över interpellationer. Men tendensen är ju att statsministern lämnar över samtliga interpellationer lite random till vilken minister som helst i regeringen, och det är naturligtvis beklagligt.

Jag övergår till det som jag hade velat diskutera med statsministern: direktivet där det framgår att Regeringskansliet särskilt kommer att prioritera personer som arbetar med att genomdriva Tidöavtalets politik. Det här är inte bara något som har upprört mig och övriga riksdagsledamöter, åtminstone från mitt parti, utan det här är någonting som upprör både statsvetare och folk som har till uppgift att kontrollera statsmakten, utöver den kontroll vi har i riksdagen, det vill säga till exempel journalister. Det är väldigt många organisationer ute i Sverige, bland annat Civil Rights Defenders, som tar upp det här som ett exempel på att Sverige håller på att tappa i demokratisk status. Detta är inte någon liten fråga. Det är en oerhört viktig fråga.

Dessutom leder frågan fram till att man funderar lite, och inte bara över vem som är regeringschef - civilministern eller statsministern. Man återkommer naturligtvis också till det här som inte bara ett politiskt utan också ett konstitutionellt problem. Vem är det egentligen som leder regeringen? Är det Jimmie Åkesson som är den verkliga ledaren för regeringen? Är det därför man driver igenom den här typen av direktiv, som särskilt ska politisera opolitiska statstjänstemän vid lönesättningen? Det är sakfrågan, och den upprör som sagt inte bara mig utan väldigt många som studerar det här. Jurister, statsvetare och journalister med lång erfarenhet av att följa svensk politik tycker att detta är mycket anmärkningsvärt och att det finns starka skäl att kritisera det.

Men för att försöka se lite positivt på svaret och se om man kanske kan komma framåt lite grann, fru talman, uppfattar jag det som att civilministern är hitskickad för att göra en pudel och mer eller mindre direkt erkänna att det var ett missgrepp och ett fel att gå ut med den här typen av politiseringar av statsförvaltningen. Civilministern säger trots allt i svaret - och det kan jag vara tacksam för, fru talman - att avsikten inte har varit att man ska använda sig av det här direktivet på så sätt att man skulle ge medarbetare högre lön för att de arbetar med genomförandet av Tidöavtalet. Det är vad civilministern svarar. Civilministern svarar också - detta kan jag inte riktigt kontrollera, men jag tar naturligtvis civilministerns ord för sanning - att det inte heller har blivit så. Civilministern säger i interpellationssvaret att det efterfrågade resultatet har åstadkommits inom alla verksamhetsområden och att direktivet faktiskt inte använts i praktiken.

Då blir mina frågor, fru talman, till civilministern: Kan vi vara överens om att det var en överloppsgärning att gå ut med den här typen av direktiv? Är det så att man från regeringens sida nu tar avstånd från det här direktivet och erkänner att det var fel?