Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag uppskattar engagemanget, och jag känner utrikesministern så pass väl att jag vet att det också är äkta och genuint. Därför är jag lite förvånad. Att tillsätta en utredning är vällovligt, men det kommer att ta sin tid. Vägledning från EU är också bra, men även det kommer att ta sin tid.

Det jag efterlyser är ett mer aktivt förhållningssätt från regeringen nu när det finns tydligt redovisade medieuppgifter om svenska företag. Inte minst har Ukraina självt, i sin undersökning av till exempel krigsmateriel, kunnat påvisa att det finns svenska produkter där. Då handlar det inte bara om att titta på regelverket och sakta men säkert implementera tuffare regler, utan det handlar om att säkerställa att myndigheterna har rätt resurser, peka ut ett särskilt ansvar för ett antal myndigheter, kanske utse en nationell samordnare och sammankalla Svenskt Näringsliv och andra aktörer och fråga vilket ansvar de har.

Precis som utrikesministern påpekar kan vi inte säga att det bara är en juridisk fråga, utan det är en moralisk fråga där vi som ledamöter i Sveriges riksdag, där regeringens ledamöter, där svenska folket och där företagsledare och organisationer också har ett ansvar för att göra vad man kan för att strypa tillgången för den ryska krigsmakten.

Även om det finns positiva tecken när det gäller konflikten och effekterna av sanktionerna mot Ryssland ska vi komma ihåg att USA fortfarande inte har kommit överens om ett stödpaket, då detta blockeras av den republikanska majoriteten i senaten. Också i Europa har stödet för ytterligare stora ekonomiska eller militärmateriella stödpaket sviktat i några av EU:s medlemsländer. Från Ukraina hör vi desperata rop om mer ammunition men också om ytterligare och ökat stöd.

För oss som följer mediedebatten är det uppenbart att allt fokus som nu i ökad utsträckning riktas mot konflikten i Mellanöstern innebär en uppenbar risk för att stödet för ytterligare insatser till Ukraina minskar. Jag är väldigt glad och stolt över att detta stöd är starkt här i Sveriges riksdag och i många av Europas länder. Det är viktigt. Men just därför måste vi ha allt fokus på att se till att svenska eller europeiska produkter inte kommer in bakvägen och indirekt hjälper den ryska krigsmakten, för det är precis detta som sker.

Att det från andra länder i världen finns ett indirekt stöd till Ryssland är svårt att göra något åt, men även där kan man med indirekta åtgärder agera utrikespolitiskt. Det handlar om att från svensk sida säkerställa att vi gör vad vi kan. Där tycker jag att statsrådet, trots det engagemang som finns, skulle kunna göra mer.

Vad är hindret för att kalla in Svenskt Näringsliv och ge ordentlig, kunskapshöjande information till exportinriktade företag så att dessa tar ett eget ansvar för att säkerställa att det inte finns något svenskt exportföretag som bidrar på något sätt till Rysslands krigföring? Vad är hindret för att utse en särskild ansvarig samordnare för att säkerställa att myndigheterna blir ännu effektivare? Vad är hindret för att skjuta till extra resurser till de myndigheter som har ansvaret - Tullverket eller Kommerskollegium - för att säkerställa att de kan jobba ännu effektivare?

När internationella granskare säger att Sveriges kapacitet hos brottsbekämpande myndigheter för att utreda sanktionsbrott är väldigt låg är detta ett underbetyg för Sverige. Här borde vi kunna göra mer.