Fru talman! Det är självfallet välkommet att Dagens Nyheter, nyss nämnda CFCS och andra aktörer granskar hur EU:s sanktioner genomförs. Ju bättre sanktionerna efterlevs, desto mer ökar trycket på Ryssland.

Regeringen tar dessa frågor på mycket stort allvar. Sverige har precis som andra medlemsländer en förpliktelse att verkställa EU:s beslut. Som jag nyss redogjorde för anpassar UD sin styrning och kontroll av sanktionsefterlevnaden i syfte att stärka samordningen mellan Regeringskansliet och berörda myndigheter för att förebygga sanktionsbrott. UD analyserar därför olika modeller för informationsdelning och effektivare uppföljning anpassat efter den ökade mängden sanktioner under senare tid.

Det är helt riktigt att regeringen avser att ge ett antal myndigheter i uppdrag att rapportera hur de genomför arbetet med EU:s sanktioner och lämna förslag på åtgärder som säkerställer efterlevnaden. Det var bra att Tomas Eneroth lyfte upp också denna aspekt i sin genomgång.

Inom ramen för den utredning om genomförande av ett direktiv om kriminalisering av överträdelser av EU:s sanktioner som regeringen har tillsatt övervägs förändringar för att säkerställa ett ändamålsenligt samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter i fråga om sanktioner. Regeringen inväntar utredningen och kan sedan gå vidare med de åtgärder som är nödvändiga.

Det är viktigt att komma ihåg att sanktionerna mot Ryssland redan har effekt men också att detta är ett långsiktigt arbete. Ryssland lider stora militära förluster och är pressat av en alltmer försvagad och isolerad ekonomi. Rubelkursen är satt under valutakontrollerande åtgärder, och tillverkningsindustrin lider brist på västerländska komponenter.

Rysslands begränsade tillgång till avancerad teknologi till följd av sanktionerna har även försvagat landets förmåga att tillverka krigsmateriel, och detta visar att EU:s politik fungerar och att tiden inte är på Rysslands sida. Tvärtom, ju längre tiden går, desto svårare blir det för Ryssland att underhålla sin krigföring.

Vi har nu de kraftfullaste och mest långtgående sanktionerna någonsin mot Ryssland, och detta innebär direkt minskade inkomster för den ryska statskassan. Men mer behöver göras. Regeringen har före, under och efter Sveriges ordförandeskap i EU drivit på för att öka pressen på Ryssland, inklusive genom sanktioner, och regeringen ser fram emot diskussioner om förutsättningarna för ett trettonde sanktionspaket, inklusive skärpta åtgärder mot kringgående av sanktionerna.

Hela EU - medlemsstater, institutioner, företag och privatpersoner - har ett ansvar för att sanktionerna efterlevs, och det är därför välkommet att EU-kommissionen bistår med skriftlig vägledning för att underlätta regelefterlevnaden bland europeiska företag. I början av februari besöker EU-kommissionen Stockholm för en dialog om uppföljningen av EU:s sanktionsregimer, vilket blir ett utmärkt tillfälle att få råd om hur kringgåendet kan bekämpas.

Behovet av skriftlig vägledning kommer att bestå och sannolikt öka då ytterligare skarpa åtgärder införs från det nyss nämnda tolfte sanktionspaketet. Sanktionernas omfattning och komplexitet kan då komma att öka då vi effektivt behöver bemöta de ryska försöken att komma runt dem. För att stödja Ukraina i största möjliga mån behöver vi därför dels arbeta med efterlevnaden, dels införa ytterligare sanktioner för att öka trycket på Ryssland.