Fru talman! Jag vill först kommentera den del i statsrådets svar som beskriver den mörka utvecklingen i slutet av förra året angående antalet dödsolyckor, som då var väldigt stort. Även detta år har börjat mörkt i och med att vi redan har dödsolyckor på våra arbetsplatser. Statsrådet anger att hon därför har kallat till sig arbetsmarknadens parter för att lyssna in vilka åtgärder de ser behövs för att stärka det förebyggande arbetet.

Att det krävdes denna utveckling för att biträdande arbetsmarknadsministern skulle kalla till sig parterna, att man inte har gjort det tidigare - hela strategin bygger ju väldigt mycket på de här delarna - och att det är på grund av denna utveckling man nu väljer att vilja samtala med parterna tycker jag är rätt anmärkningsvärt. Att man gör det är dock bra. Jag tycker att det ska vara en stående punkt i schemat och på dagordningen om man är statsråd på departementet för arbetsmarknad.

Fru talman! I går hade vi en partiledardebatt i kammaren där statsrådets statsrådskollega på samma departement, Johan Pehrson, i replikskiftet med Magdalena Andersson kom in på den strategi vi har i dag. Statsrådet har här i dag själv sagt att den är bra och att man tänker fortsätta jobba efter den, vilket vi har sett som jättebra. Johan Pehrson hävdade dock i gårdagens partiledardebatt att denna strategi med anledning av den utveckling vi sett den senaste tiden behöver revideras kraftigt.

Min fråga till statsrådet är: Är det strategin som är felet, eller är det att man inte jobbar tillräckligt hårt med att genomföra de åtgärder som måste till för att man ska leva upp till strategin? Ska fokus ligga på åtgärder för det förebyggande arbetet för att förbättra arbetsmiljön och leva upp till arbetsmiljöstrategin eller på själva strategin? Tycker statsrådet att strategin är bra och att man ska arbeta vidare med den efter 2025, eller tycker hon att strategin inte är tillräckligt bra?